Tag Archives: Jakob Lundgren

DO finns för att hjälpa de svaga, Skyttedal

17 Maj

Kristdemokratiska ungdomsförbundets nyvalda ordförande Sara Skyttedal fortsätter tyvärr förbundets inslagna väg mot någon slags nykonservatism genom att skriva att de vill avskaffa Diskrimineringsombudsmannen (DO) på SVT Debatt. Själv diskrimineringen som existerar i samhället verkar hon förminska till en ”kränkthetskultur”.

Därför har jag tillsammans med Matilda Andersson som sitter i Grön Ungdoms förbundsstyrelse skrivit en replik som igår den 16 maj 2013 fanns att läsa på SVT Debatt. Klicka dig vidare här eller läs artikeln i sin helhet här nedanför;

 

DO finns för att hjälpa de svaga, Skyttedal

Idag lever vi tyvärr inte i ett samhälle där alla behandlas lika. Allt för ofta händer det att personer behandlas olika på grund av sitt ursprung, sexualitet, kön, könsöverskridande uttryck eller identitet, ålder, funktionsnedsättning eller religion.

I Sverige har våra folkvalda beslutat att detta inte ska vara tillåtet och därför har riksdagen instiftat diskrimineringslagen.

Denna lag gör det möjligt för den som känner sig diskriminerad att i domstol kräva att missförhållandena justeras. Orätt blir rätt. Men att driva rättsprocesser är dyrt i Sverige och därför instiftades också Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Matilda&Jakob

DO har tidigare gått under flera olika konstellationer innan det blev just DO, men syftet har alltid varit desamma. DO driver rättsprocesserna åt de som drabbats av diskriminering så att orätt ska kunna bli rätt även man inte har pengar i plånboken. Det tycker vi i Grön Ungdom är bra och viktigt!

Det tycker däremot inte KDU. Deras nyvalda ordförande Sara Skyttedal skriverpå SVT Debatt att DO borde avskaffas. Som anledning till detta anger hon ett antal skäl som ofta är missvisande eller bara berättar delar av sanningen.

Skyttedal menar att dagens diskrimineringslag förbjuder all form av särbehandling och att till exempel åldersgränser på krogen är likställt med att bli särbehandlad inom vården. Detta är oetiskt, hävdar hon.

Vi menar att hennes påstående är missvisande.

Diskrimineringslagen innehåller flera undantag gällande vad som anses vara diskriminering. Alltså är all särbehandling inte otillåten. En av de former som råkar vara tillåten är också just åldersgränser på krogen (§12b p. 3, diskrimineringslagen). Däremot är det inte tillåtet att införa olika åldersgränser för kvinnor och män. Skyttedal har senare i sociala medier menat att det var detta hon åsyftade, men det framgår inte av hennes artikel och är därför viktigt att påpeka.

Sara Skyttedal skriver också att denna typ av fall bäst behandlas på en civilrättslig basis, utan DO:s inblandning. Men redan idag kan man som privatperson välja att driva dessa fall helt själv om man så vill. DO finns där för den som vill ha stöd i att driva sina fall.

Ingenstans i sin artikel skriver däremot Skyttedal om kostnaden den diskriminerade kan komma att bära om de väljer att gå upp i rätten mot ett stort internationellt bolag. Ingenstans skriver hon om hur den redan utsatta nu också kan behöva betala höga rättegångskostnader om de förlorar.

Det går att diskutera om diskrimineringsombudsmannens uppdrag från riksdagen ska justeras. Det går också att diskutera om DO agerat korrekt i varje enskilt fall. Men att onyanserat vilja avskaffa DO och att använda missvisande argument som skäl för detta är att slå blint.

Då missar man varför vi har en diskrimineringsombudsman. Vi har det för att hjälpa de svaga och för att göra att den som behandlats orätt inte ska behöva uppleva det på nytt i framtiden.

Matilda Andersson, förbundsstyrelseledamot Grön Ungdom
Jakob Lundgren, Grön Ungdom

M struntar i forskning kring elever och betyg

20 Mar

Den debattartikel Lorentz Tovatt och jag om tidigare betyg och skriftliga omdömen fick rätt snabbt ett svar från moderaterna Tomas Tobé (ordförande i riksdagens utbildningsutskott) och Erik Bengtzboe (ordförande MUF), men eftersom svaret helt valde att bortse från all kritik valde Lorentz och jag att replikera det. Svaret finns nu uppe på SvD Opinion men kan även läsas inklistrat här nedan;

M struntar i forskning kring elever och betyg

Miljöpartiet och Moderaterna skiljer sig i den grundläggande synen på eleven och skolan. Därför har Moderaterna helt rätt när de säger att ideologin styr när vi ifrågasätter betyg (Brännpunkt 6/3). Men tyvärr stämmer inte deras analys i något annat än just det.

För oss är det självklart att ansvaret för det svenska utbildningsväsendet är gemensamt och inte någonting som kan placeras på den enskilda individen. När en elev misslyckas med att nå de ställda målen är det på grund av att skolan och samhället misslyckats med att skapa en god studiemiljö för eleven. Det är för oss också en självklarhet att vi låter experter och forskning avgöra vilka reformer som gagnar skolan bäst.

Det är därför vi vågar stå på oss och mena att tidigare betyg inte är en lösning för den svenska skolan trots att det inte är en populär åsikt. I vår artikel på Brännpunkt 1/3 gav vi flera exempel på experter på området som höll med oss om det. Vi menar inte att betyg helt ska tas bort, de är ett bra verktyg för urval inför gymnasiet och högre studier, men innan dess vill vi använda oss av skriftliga omdömen istället. Omdömena ger större plats för nyanser, och forskning har också visat att de ökar resultaten och inte ger samma instängningseffekter som betyg kan ha.

De moderata debattörer som replikerade oss valde att inte diskutera denna forskning. Trots detta är de bergsäkra på att deras förslag om att införa betyg från årskurs tre är ett bra sådant. De är säkra på att det är en bra idé redan innan de utvärderat om det var en bra idé att införa betyg från årskurs sex.

Det enda stöd de ger för att det skulle vara en lösning är en IFAU-rapport som i sitt slutord menar att dess resultat är baserat på flera decennier gammal data och att de inte går att överföra till dagens samhälle.

Men för Moderaterna är symboliken i tidigare betyg viktigare än att de ska vara effektiva. Men vilken är då symboliken? Jo, att skolans misslyckande är på grund av eleverna – inte politikerna.

När man tror att lösningen på skolans problem är mer betygsättning tror man också att det är eleverna det är fel på. För om det vore fel på resurserna eller verktygen skulle man också kommit med andra förslag.

Vi i Miljöpartiet vill ta ansvar för den svenska skolan. Det är därför vi valt att prioritera fler lärare över fler skattesänkningar och det är därför vi säger nej till tidigare betyg. För oss handlar det om ideologi, och vår ideologi sätter resultat över populism.

Lorentz Tovatt, språkrör Grön Ungdom
Jakob Lundgren, Grön Ungdom

Tidiga betyg säger inget om utveckling

11 Mar

För några dagar sedan skrev jag tillsammans med Lorentz Tovatt om den svenska betygshetsen i SvD. Vi menade vi måste ha mer bedömning och mindre betyg i skolan. Vad innebär det? Klicka dig in på SvD eller läs texten här nedan för att få svaret.

Tidiga betyg säger inget om utveckling

 Nu vill Moderaterna se betyg från årskurs tre. Som vanligt motiveras beslutet med tydligare kunskapsuppföljning och som en extra bonus försöker man flörta med socialdemokratiska väljare genom att mena att det främst kommer hjälpa de elever som har det sämst ställt ekonomiskt. Men hur står det egentligen till med det?

Bland allmänheten uppfattas dagens skola som ett misslyckande och därför kan tidigare betyg intuitivt verka rätt. Men en ansvarstagande regering måste också våga vända populismen ryggen för att istället ta välgrundade beslut som ger större vinster på sikt.

Forskningen på området är inte helt enig, men den är relativt tydlig med att tidigare betyg inte stärker elevers kunskaper utan att de snarare kan stjälpa dem. När betygsforskaren Alli Klapp ska kommentera tidigare betyg till Lärarnas Nyheter säger hon att en stor grupp missgynnas av det. Hon är heller inte ensam om att ha den analysen.

Christian Lundahl och Anders Jönsson, båda doktorander i pedagogik, har även de tidigare uttryckt sig skeptiska till tidigare betyg. De menar att tidigare betyg inte nödvändigtvis förbättrar inlärningen och i värsta fall till och med kan försämra den. Istället talar de om vikten av mer omdömen i skolan.

Omdömen är till skillnad från betyg menat att vara utvecklande snarare än ett urvalsdokument. Förenklat kan man säga att betyg är utformat för att placera elever i fack efter deras kunskap. Det är praktiskt vid urvalssituationer men under fortlöpande undervisning kan det sarga en elevs självförtroende och skada dess utbildning. Någonting även Klapp pekat på.

Vi i Grön Ungdom anser att det är viktigt att lyssna på experter när vi utformar vår politik. Därför vill vi också att skolor ska arbeta med nyanserade skriftliga omdömen där elevens styrkor och svagheter kommer till uttryck. I en isrealisk studie som ansedda Dylan Williams hänvisar till i en bok utgiven av Lärarförbundet har man funnit att skriftliga omdömen höjde resultaten med 30 procent i genomsnitt. Hur resultaten kan överföras till en svensk kontext och hur utformningen ska se ut måste förstås utredas, men resultaten kan inte ignoreras.

Utöver omdömen istället för tidigare betyg ser vi att elevdemokratin och elevers inflytande över sin egen utbildning är avgörande för hög kvalitet och ett aktivare deltagande. Även här har Moderaterna och alliansen hamnat fel, då man förbjudit möjligheten för skolor och kommuner att ha lokala skolstyrelser med elevmajoritet.

Betyg är ett bra verktyg när urval ska ske till gymnasium eller högre utbildning. Men en bokstav på ett papper i trean placerar elever i ett fack utan att ge dem svar på hur de ska utvecklas.

Det är uppenbart att Moderaterna valt att inte lyssna på den pedagogiska forskning som finns på området, och att elevernas bästa inte är det som prioriteras högst. Så i slutändan får förslaget oss att ställa frågan – vilka är det egentligen som behöver tidigare betyg? Eleverna eller Moderaterna?

LORENTZ TOVATT

språkrör Grön Ungdom

JAKOB LUNDGREN

Grön Ungdom

 

 

Vi behöver sol och vind – inte luftslott

9 Feb

Tillsammans med språkrörskandidaten Lorentz Tovatt besöker jag frågan om Sveriges energipolitik på nytt. Vår artikel har publicerats i Uppsala Fria Tidning och kan även läsas här nedan;

Vi behöver sol och vind – inte luftslott

“Sveriges energipolitik ska bestå av tre ben – kärnkraft, vattenkraft och förnybart”. Budskapet har runt om i Sverige upprepats som ett mantra av centerpartister. Vikten läggs vid det tredje benet, det förnyelsebara, och centerpartiet försöker mena att den tillväxt som idag sker inte funnits tidigare i svensk historia. Tyvärr är allt tal om det tredje benet bara ett retoriskt luftslott. Siffror från både Energimyndigheten och EU visar att det förnyelsebara i Sverige inte alls upplevt någon tillväxtboom under alliansregeringen. Redan år 1970-talet tillfördes 84 TWh förnybar energi och sedan dess har Sverige haft en konstant utbyggnadstakt inom sektorn. Om man ser till den prognos Energimyndigheten gjorde innan regeringens uppgörelse och den som gjordes efteråt så ökade bara tillförseln med minimala 5 procent över tio år.

Den andra delen i Centerpartiets retorik, att Sverige ska nå 50 procent förnyelsebar energi till 2020, avslöjar hur låga målen egentligen är. Trots att målet låter ambitiöst så har Sverige redan i skrivande stund 48 procent förnyelsebar energi. Det planerade målet för 2020 är så lågt satt att till och med EU reagerat och kallat det för ”väldigt lågt”. Faktum är att vindkraften i Europa just nu slår rekord och beräknas stå för 14 procent av eltillförseln år 2020. I Sverige beräknas motsvarande andel vara 8 procent – ljusår efter länder som Tyskland, Danmark och Irland. Än värre är det med mål för utbyggnad av solenergi. Där är inte Sverige bara under snittet, där är vi sämst i hela EU.

I länder som Tyskland har solenergin blomstrat på grund av smarta ersättningssystem som gynnar enskilda konsumenter och när kärnkraftverken nu stängs ner har vindkraften och solkraften ersatt den energi som föll bort. I Sverige bör vi med våra goda förutsättningar och framtida elöverskott kunna ta efter men istället står regeringen tandlös.

När man granskar Centerpartiets energipolitik inom Alliansen så finner man inte bara att det är ett luftslott. Vi märker dessutom att vi halkar efter övriga Europa. Om Centerpartiet med gott samvete vill fortsätta kalla sig Alliansens gröna röst krävs det att de nu tar krafttag för att stärka den förnyelsebara energin.

Centerpartiets energipolitik är en bluff

19 Jan

Tillsammans med Lorentz Tovatt (som gjort allt jobb) skriver jag idag i Uppsala Nya Tidning om Centerpartiets energipolitik. Eftersom jag inte längre har några uppdrag är jag bara en vanlig ”grön debattör”.

Centerpartiets energipolitik är en bluff

Effekterna av alliansregeringensomhuldade energiöverenskommelse är inte vad Centerpartiet påstår. Siffror från Energimyndigheten och EU-beräkningar visar att den inte alls leder till den stora tillväxt av förnybara energikällor som utlovats, snarare tvärt om.   

I nästan ett århundrade har Sverige haft förnybar energi, främst på grund av utbyggnad av vattenkraft och biomassa. Redan år 1970 tillfördes 84 TWh förnybar energi och sedan har tillförseln bara ökat. Men ökningen har hållit en ganska exakt kurva, och enligt Energimyndighetens långsiktsprognos kommer den att fortsätta i samma bana fram till 2020 om inte seriösa politiska åtgärder sätts in. Detta innebär alltså att vi faktiskt kommer att ha en fortsatt ökning av den förnybara energin, men att den knappast ökar mer än vanligt.

Till detta hör att den ökning av förnybar energi som sker än idag inte beror enbart på regeringen. Även i Energimyndighetens förra långsiktsprognos, som byggde på politiska beslut till och med juni 2008 – med andra ord före regeringens energiuppgörelse – ökade tillförseln. Dessutom, av den nu beräknade ökningen till år 2020 med 30 TWh förutsågs mer än hälften inträffa utan fler åtgärder. Åtgärder till följd av regeringens beslut efter 2008 ger därmed cirka 13 TWh förnybar energi, en ökning med endast fem procent över tio år.

De mål regeringen satt upp för år 2020 – minst 50 procent av den totala användningen – visar hur låg ambitionsnivån är. Redan i dag ligger vi på över 48 procent, vilket innebär att vi kommer att nå målet långt innan det ska nås. Detta trots att seriösa bedömare menar att det är möjligt att nå hela 75 procent till samma årtal. 

De låga ambitionsnivåerna hos den borgerliga regeringen har fått EU att reagera. I sin aktionsplan för förnybart skriver de att ”Sveriges ambitionsnivå för nationell utbyggnad av förnybar energi är väldigt låg”. Dessutom framgår det i aktionsplanen att Sveriges utbyggnadstakt för förnybart från och med nu till år 2020 faktiskt är lägre än åren 1996-2010. Utöver detta påpekar EU att Sverige till och med har sämst ambitioner i hela EU på utbyggnad av solenergi.

Med denna politik blir Sverige omsprunget, både Tyskland och Danmark satsar nu fullt ut på förnybar energi. Den kärnkraft som stängts i Tyskland har ersatts av sol och vind. Solenergimarknaden blomstrar till följd av den särskilda lagen om ersättning till enskilda producenter och ett företräde på kraftnäten. Här bör Sverige ta efter. Med framtida stort elöverskott och gynnsamma förhållanden för utbyggnad av förnybart är det bara politiken som släpar efter i utvecklingen.

Sammantaget visar det sig alltså att Centerpartiets energipolitik är en bluff. Det handlar mer om ett retoriskt spel för att måla sitt parti i en grönare färg. För att partiet hederligt ska kunna benämna sig som alliansens gröna röst krävs nu hårdare tag för att gynna framväxten av förnybar energi.

Lorentz Tovatt

grön debattör och skribent på Supermiljöbloggen.se

Jakob Lundgren

grön debattör

Den som förstör miljön ska också betala

20 Nov

Fastän jag svurit att lämna politiken så verkar debattredaktioner fortfarande sitta på material från mig. Här har Eskilstuna Kuriren publicerat en artikel som jag och min dåvarande FS-kollega Leo Carlsson skrivit tillsammans.

Den som förstör miljön ska också betala

Sverige leds i dag av en regering som gärna vill utmåla sig själv som liberal. Inte minst Centerpartiet som själv kallar sig för ett grönt parti vill det. Samtidigt verkar de inte förstå grundläggande delar av vad en liberal ekonomi bygger på.

När ordföranden för Centerpartiets idéprogramsgrupp Per Ankersjö ska försöka förklara hur deras framtida miljöpolitik ska se ut sågar han saker så som regleringar, skatter och förbud som politiska medel. Några egentliga motförslag kommer han inte med, men det mest uppseendeväckande är egentligen att de när det gäller miljön inte ens verkar vara ett liberalt parti.

Att den som förstör någonting själv ska stå för det bör vara en grundläggande liberal princip, annars socialiseras kostnaderna så att samhället gemensamt får bära dem. Miljöskatter bygger på principen att den som förstör också betalar för de skador den orsakar. Detsamma gäller regleringar mot direkt skadlig verksamhet eller för att skydda gemensamma värden. Det är en liberal tanke. En tanke Centerpartiet inte längre verkar dela.

För Miljöpartiet är det en självklarhet att den som skadar miljön ska få bära kostnaden för de skador som den orsakar. Det är en utmaning för oss i västvärlden som länge levt över våra ekologiska tillgångar och det är en utmaning vi måste ta oss an för att stoppa en framtida klimatkatastrof. Redan i dag dör cirka 100 000 människor om året som följd av klimatförändringarna och om vi i stället för att agera talar i floskler likt Per Ankersjö är det en siffra som kommer att öka drastiskt.

Leo Carlsson
Jakob Lundgren
Förbundsstyrelseledamöter Grön Ungdom

Avveckla det statliga ägandet i SAS

21 Sep

I onsdags skrev jag tillsammans med Benjamin Juhlin från Grön Ungdom i Stockholmsregionen om att den svenska staten borde avveckla sitt ägande av flygbolaget SAS. Som vi ser det finns det ingen anledning för staten att gång på gång gå in med nya medel för att rädda ett flygbolag som förstör miljön och som dessutom agerar på en marknad där det finns en stor flora av alternativ. Vår artikel publicerades i Fria Tidningen och går att läsa på nätet här eller här nedan;

 

Avveckla det statliga ägandet i SAS

Svenska staten äger i dagsläget 21,4 procent av SAS. Ägandet resulterar i att man under goda tider får ta del av frukterna och att man under dåliga tider är förbunden att hålla företaget under armarna. Med SAS har det för det mesta blivit dåliga tider.

På grund av stora problem med lönsamheten tvingades regeringen 2009 tillföra 1,2 miljarder kronor för att täcka upp för SAS förluster. Maud Olofsson lovade att det inte skulle komma något mer stöd efter det. Ett år senare gick man in med ytterligare 1,1 miljarder kronor.

Detta kostsamma ägande är dåligt för miljön. Varje krona staten spenderar på att rädda SAS är en krona som kunde ha lagts på något som är bättre för miljön än flyget. Dessutom finns det ingen anledning för statligt ägande på en väl fungerande marknad, vilket flyget är. Därför tycker vi att det är dags att sälja SAS nu.

Om vi inte säljer SAS nu så riskerar vi att stå inför ytterligare en nyemission inom en snar framtid. SvD Näringsliv rapporterade den 9 augusti att SAS behöver tio miljarder snabbt. Det är inte särskilt förvånande. SAS har trots tidigare generösa kapitaltillskott inte kunnat säkerställa att det man producerar har tillräckligt hög efterfrågan för att överväga kostnaderna av produktionen. Resultatet blir förlust och ännu mer pengar kommer att behövas för att hålla företaget flytande.

Trots dessa minst sagt mörka framtidsutsikter så har inte näringsminister Annie Lööf kommenterat denna fråga. Vi hoppas att hon gör det inom en snar framtid och att hon då konstaterar att det statliga ägandet av SAS borde avvecklas. Det skulle göra gott både för miljön och för svenska skattebetalare.

Benjamin Juhlin och Jakob Lundgren • Grön ungdom

 

PS. Jag skrev redan för två år sedan att vi borde sälja SAS. Den artikeln går att läsa här.