Tag Archives: Grön Ungdom

DO finns för att hjälpa de svaga, Skyttedal

17 Maj

Kristdemokratiska ungdomsförbundets nyvalda ordförande Sara Skyttedal fortsätter tyvärr förbundets inslagna väg mot någon slags nykonservatism genom att skriva att de vill avskaffa Diskrimineringsombudsmannen (DO) på SVT Debatt. Själv diskrimineringen som existerar i samhället verkar hon förminska till en ”kränkthetskultur”.

Därför har jag tillsammans med Matilda Andersson som sitter i Grön Ungdoms förbundsstyrelse skrivit en replik som igår den 16 maj 2013 fanns att läsa på SVT Debatt. Klicka dig vidare här eller läs artikeln i sin helhet här nedanför;

 

DO finns för att hjälpa de svaga, Skyttedal

Idag lever vi tyvärr inte i ett samhälle där alla behandlas lika. Allt för ofta händer det att personer behandlas olika på grund av sitt ursprung, sexualitet, kön, könsöverskridande uttryck eller identitet, ålder, funktionsnedsättning eller religion.

I Sverige har våra folkvalda beslutat att detta inte ska vara tillåtet och därför har riksdagen instiftat diskrimineringslagen.

Denna lag gör det möjligt för den som känner sig diskriminerad att i domstol kräva att missförhållandena justeras. Orätt blir rätt. Men att driva rättsprocesser är dyrt i Sverige och därför instiftades också Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Matilda&Jakob

DO har tidigare gått under flera olika konstellationer innan det blev just DO, men syftet har alltid varit desamma. DO driver rättsprocesserna åt de som drabbats av diskriminering så att orätt ska kunna bli rätt även man inte har pengar i plånboken. Det tycker vi i Grön Ungdom är bra och viktigt!

Det tycker däremot inte KDU. Deras nyvalda ordförande Sara Skyttedal skriverpå SVT Debatt att DO borde avskaffas. Som anledning till detta anger hon ett antal skäl som ofta är missvisande eller bara berättar delar av sanningen.

Skyttedal menar att dagens diskrimineringslag förbjuder all form av särbehandling och att till exempel åldersgränser på krogen är likställt med att bli särbehandlad inom vården. Detta är oetiskt, hävdar hon.

Vi menar att hennes påstående är missvisande.

Diskrimineringslagen innehåller flera undantag gällande vad som anses vara diskriminering. Alltså är all särbehandling inte otillåten. En av de former som råkar vara tillåten är också just åldersgränser på krogen (§12b p. 3, diskrimineringslagen). Däremot är det inte tillåtet att införa olika åldersgränser för kvinnor och män. Skyttedal har senare i sociala medier menat att det var detta hon åsyftade, men det framgår inte av hennes artikel och är därför viktigt att påpeka.

Sara Skyttedal skriver också att denna typ av fall bäst behandlas på en civilrättslig basis, utan DO:s inblandning. Men redan idag kan man som privatperson välja att driva dessa fall helt själv om man så vill. DO finns där för den som vill ha stöd i att driva sina fall.

Ingenstans i sin artikel skriver däremot Skyttedal om kostnaden den diskriminerade kan komma att bära om de väljer att gå upp i rätten mot ett stort internationellt bolag. Ingenstans skriver hon om hur den redan utsatta nu också kan behöva betala höga rättegångskostnader om de förlorar.

Det går att diskutera om diskrimineringsombudsmannens uppdrag från riksdagen ska justeras. Det går också att diskutera om DO agerat korrekt i varje enskilt fall. Men att onyanserat vilja avskaffa DO och att använda missvisande argument som skäl för detta är att slå blint.

Då missar man varför vi har en diskrimineringsombudsman. Vi har det för att hjälpa de svaga och för att göra att den som behandlats orätt inte ska behöva uppleva det på nytt i framtiden.

Matilda Andersson, förbundsstyrelseledamot Grön Ungdom
Jakob Lundgren, Grön Ungdom

M struntar i forskning kring elever och betyg

20 Mar

Den debattartikel Lorentz Tovatt och jag om tidigare betyg och skriftliga omdömen fick rätt snabbt ett svar från moderaterna Tomas Tobé (ordförande i riksdagens utbildningsutskott) och Erik Bengtzboe (ordförande MUF), men eftersom svaret helt valde att bortse från all kritik valde Lorentz och jag att replikera det. Svaret finns nu uppe på SvD Opinion men kan även läsas inklistrat här nedan;

M struntar i forskning kring elever och betyg

Miljöpartiet och Moderaterna skiljer sig i den grundläggande synen på eleven och skolan. Därför har Moderaterna helt rätt när de säger att ideologin styr när vi ifrågasätter betyg (Brännpunkt 6/3). Men tyvärr stämmer inte deras analys i något annat än just det.

För oss är det självklart att ansvaret för det svenska utbildningsväsendet är gemensamt och inte någonting som kan placeras på den enskilda individen. När en elev misslyckas med att nå de ställda målen är det på grund av att skolan och samhället misslyckats med att skapa en god studiemiljö för eleven. Det är för oss också en självklarhet att vi låter experter och forskning avgöra vilka reformer som gagnar skolan bäst.

Det är därför vi vågar stå på oss och mena att tidigare betyg inte är en lösning för den svenska skolan trots att det inte är en populär åsikt. I vår artikel på Brännpunkt 1/3 gav vi flera exempel på experter på området som höll med oss om det. Vi menar inte att betyg helt ska tas bort, de är ett bra verktyg för urval inför gymnasiet och högre studier, men innan dess vill vi använda oss av skriftliga omdömen istället. Omdömena ger större plats för nyanser, och forskning har också visat att de ökar resultaten och inte ger samma instängningseffekter som betyg kan ha.

De moderata debattörer som replikerade oss valde att inte diskutera denna forskning. Trots detta är de bergsäkra på att deras förslag om att införa betyg från årskurs tre är ett bra sådant. De är säkra på att det är en bra idé redan innan de utvärderat om det var en bra idé att införa betyg från årskurs sex.

Det enda stöd de ger för att det skulle vara en lösning är en IFAU-rapport som i sitt slutord menar att dess resultat är baserat på flera decennier gammal data och att de inte går att överföra till dagens samhälle.

Men för Moderaterna är symboliken i tidigare betyg viktigare än att de ska vara effektiva. Men vilken är då symboliken? Jo, att skolans misslyckande är på grund av eleverna – inte politikerna.

När man tror att lösningen på skolans problem är mer betygsättning tror man också att det är eleverna det är fel på. För om det vore fel på resurserna eller verktygen skulle man också kommit med andra förslag.

Vi i Miljöpartiet vill ta ansvar för den svenska skolan. Det är därför vi valt att prioritera fler lärare över fler skattesänkningar och det är därför vi säger nej till tidigare betyg. För oss handlar det om ideologi, och vår ideologi sätter resultat över populism.

Lorentz Tovatt, språkrör Grön Ungdom
Jakob Lundgren, Grön Ungdom

Tidiga betyg säger inget om utveckling

11 Mar

För några dagar sedan skrev jag tillsammans med Lorentz Tovatt om den svenska betygshetsen i SvD. Vi menade vi måste ha mer bedömning och mindre betyg i skolan. Vad innebär det? Klicka dig in på SvD eller läs texten här nedan för att få svaret.

Tidiga betyg säger inget om utveckling

 Nu vill Moderaterna se betyg från årskurs tre. Som vanligt motiveras beslutet med tydligare kunskapsuppföljning och som en extra bonus försöker man flörta med socialdemokratiska väljare genom att mena att det främst kommer hjälpa de elever som har det sämst ställt ekonomiskt. Men hur står det egentligen till med det?

Bland allmänheten uppfattas dagens skola som ett misslyckande och därför kan tidigare betyg intuitivt verka rätt. Men en ansvarstagande regering måste också våga vända populismen ryggen för att istället ta välgrundade beslut som ger större vinster på sikt.

Forskningen på området är inte helt enig, men den är relativt tydlig med att tidigare betyg inte stärker elevers kunskaper utan att de snarare kan stjälpa dem. När betygsforskaren Alli Klapp ska kommentera tidigare betyg till Lärarnas Nyheter säger hon att en stor grupp missgynnas av det. Hon är heller inte ensam om att ha den analysen.

Christian Lundahl och Anders Jönsson, båda doktorander i pedagogik, har även de tidigare uttryckt sig skeptiska till tidigare betyg. De menar att tidigare betyg inte nödvändigtvis förbättrar inlärningen och i värsta fall till och med kan försämra den. Istället talar de om vikten av mer omdömen i skolan.

Omdömen är till skillnad från betyg menat att vara utvecklande snarare än ett urvalsdokument. Förenklat kan man säga att betyg är utformat för att placera elever i fack efter deras kunskap. Det är praktiskt vid urvalssituationer men under fortlöpande undervisning kan det sarga en elevs självförtroende och skada dess utbildning. Någonting även Klapp pekat på.

Vi i Grön Ungdom anser att det är viktigt att lyssna på experter när vi utformar vår politik. Därför vill vi också att skolor ska arbeta med nyanserade skriftliga omdömen där elevens styrkor och svagheter kommer till uttryck. I en isrealisk studie som ansedda Dylan Williams hänvisar till i en bok utgiven av Lärarförbundet har man funnit att skriftliga omdömen höjde resultaten med 30 procent i genomsnitt. Hur resultaten kan överföras till en svensk kontext och hur utformningen ska se ut måste förstås utredas, men resultaten kan inte ignoreras.

Utöver omdömen istället för tidigare betyg ser vi att elevdemokratin och elevers inflytande över sin egen utbildning är avgörande för hög kvalitet och ett aktivare deltagande. Även här har Moderaterna och alliansen hamnat fel, då man förbjudit möjligheten för skolor och kommuner att ha lokala skolstyrelser med elevmajoritet.

Betyg är ett bra verktyg när urval ska ske till gymnasium eller högre utbildning. Men en bokstav på ett papper i trean placerar elever i ett fack utan att ge dem svar på hur de ska utvecklas.

Det är uppenbart att Moderaterna valt att inte lyssna på den pedagogiska forskning som finns på området, och att elevernas bästa inte är det som prioriteras högst. Så i slutändan får förslaget oss att ställa frågan – vilka är det egentligen som behöver tidigare betyg? Eleverna eller Moderaterna?

LORENTZ TOVATT

språkrör Grön Ungdom

JAKOB LUNDGREN

Grön Ungdom

 

 

Jag kandiderar till Internationella utskottet

11 Feb

Det senaste halvåret har för mig varit en process. Att först helt skära av Grön Ungdom och sedan bit för bit engagera mig lite igen. Jag har saknat förbundet men har ingen vilja att engagera mig lika mycket som jag gjorde tidigare. Men när jag lämnade Grön Ungdoms förbundstyrelse lämnade jag också mycket oavslutat, och en sådan sak är mitt internationella arbete.

Jag blev invald i det Internationella utskottet tillsammans med Ingrid Nyman, Sabina Syed och Susanna Ahnlund i oktober 2010. Det var då en så gott som icke-existerande verksamhet och under den tid jag först suttit i utskottet och sedan har varit ansvarig i FS har vi kommit väldigt långt, men inte hela vägen. Ingrid Nyman som kanske gjort allra mest för det Internationella utskottet under dessa år sitter idag i FYEG:s styrelse och är den första svensken på lång tid som tagit plats där.

Det är också just mot FYEG som jag skulle vilja arbeta. När jag satt som FS-representant hade jag av naturliga skäl en annan roll och varken tid eller möjlighet att arbeta aktivt gentemot FYEG. När jag tillsammans med Carl-Vincent Reimers (som också kandiderar till IU) deltog på FYEG:s General Assembly började jag förstå vilket enormt värde utbytet mellan organisationerna i Europa har. Vi har mycket att lära av den fantastiska gräsrotsaktivism som finns i många europeiska länder. Genom att ta in och sprida positiva exempel tror jag att vi kan stärka lokala Grön Ungdom-avdelningar där resurserna är små. Men vi har också mycket att erbjuda de andra i FYEG. När det handlar om konkret politisk påverkan, strategiskt arbete och att lyfta in unga så är Sverige fantastiskt duktiga och där är vårt perspektiv extremt viktigt.

Men varför väljer jag och kandidera först nu när valberedningen sedan länge lagt sitt förslag? För mig är det viktigt att jag kandiderar till en styrelse jag tror på och vill arbeta med. Jag blev väldigt glad när jag såg att Matilda Andersson var föreslagen till förbundstyrelsen och jag vet att hon vill arbeta med internationella frågor där. Hon kommer at vara en kompetent och positiv drivkraft som kan utveckla IU vidare. När jag också såg att Carl-Vincent Reimers ställde upp stärktes min vilja att kandidera då jag arbetat med honom på FYEG:s årsmöte och  i IU. Han har ett perspektiv och en analytisk förmåga som är viktig i det här sammanhangen och skulle göra ett fenomenalt jobb i IU.

Tack vare framför allt dessa två personer känner jag äntligen att jag har viljan och drivet att börja engagera mig igen. Att få förnyat förtroende för att få fortsätta arbetet med de internationella frågorna under 2013 vore för mig extremt roligt och en ära. Jag hoppas att ni tycker likadant!

Vi behöver sol och vind – inte luftslott

9 Feb

Tillsammans med språkrörskandidaten Lorentz Tovatt besöker jag frågan om Sveriges energipolitik på nytt. Vår artikel har publicerats i Uppsala Fria Tidning och kan även läsas här nedan;

Vi behöver sol och vind – inte luftslott

“Sveriges energipolitik ska bestå av tre ben – kärnkraft, vattenkraft och förnybart”. Budskapet har runt om i Sverige upprepats som ett mantra av centerpartister. Vikten läggs vid det tredje benet, det förnyelsebara, och centerpartiet försöker mena att den tillväxt som idag sker inte funnits tidigare i svensk historia. Tyvärr är allt tal om det tredje benet bara ett retoriskt luftslott. Siffror från både Energimyndigheten och EU visar att det förnyelsebara i Sverige inte alls upplevt någon tillväxtboom under alliansregeringen. Redan år 1970-talet tillfördes 84 TWh förnybar energi och sedan dess har Sverige haft en konstant utbyggnadstakt inom sektorn. Om man ser till den prognos Energimyndigheten gjorde innan regeringens uppgörelse och den som gjordes efteråt så ökade bara tillförseln med minimala 5 procent över tio år.

Den andra delen i Centerpartiets retorik, att Sverige ska nå 50 procent förnyelsebar energi till 2020, avslöjar hur låga målen egentligen är. Trots att målet låter ambitiöst så har Sverige redan i skrivande stund 48 procent förnyelsebar energi. Det planerade målet för 2020 är så lågt satt att till och med EU reagerat och kallat det för ”väldigt lågt”. Faktum är att vindkraften i Europa just nu slår rekord och beräknas stå för 14 procent av eltillförseln år 2020. I Sverige beräknas motsvarande andel vara 8 procent – ljusår efter länder som Tyskland, Danmark och Irland. Än värre är det med mål för utbyggnad av solenergi. Där är inte Sverige bara under snittet, där är vi sämst i hela EU.

I länder som Tyskland har solenergin blomstrat på grund av smarta ersättningssystem som gynnar enskilda konsumenter och när kärnkraftverken nu stängs ner har vindkraften och solkraften ersatt den energi som föll bort. I Sverige bör vi med våra goda förutsättningar och framtida elöverskott kunna ta efter men istället står regeringen tandlös.

När man granskar Centerpartiets energipolitik inom Alliansen så finner man inte bara att det är ett luftslott. Vi märker dessutom att vi halkar efter övriga Europa. Om Centerpartiet med gott samvete vill fortsätta kalla sig Alliansens gröna röst krävs det att de nu tar krafttag för att stärka den förnyelsebara energin.

Angrip inte unga politiker, Sverok

25 Dec

Sverok är en av Sveriges största ungdomsorganisationer. Jag har själv aldrig varit engagerad i den men jag känner många som är det och jag har bara hört gott om organisationen från dem. Det är därför jag också blir extra ledsen när Sveroks förbundsordförande Rebecka Pentrell tillsammans med förbundschefen för Studiefrämjandet, Tjia Torpe, på en av Sveriges främsta nyhetssidor väljer att degradera tiotusentals ungdomars engagemang.

”Partiernas ungdomsförbund har förvandlats från demokratiskolor för hela generationer till plantskolor för framtidens politiska elit.”

Rebecka Pentrell & Tjia Torpe

Nu vet inte jag om vare sig Rebecka Pentrell eller Tjia Torpe någonsin varit aktiva i ett politiskt ungdomsförbund men oavsett fallet så delar jag inte den nidbild de har av de unga som engagerar sig. Faktum är att jag tror att den nidbilden bidrar till att unga drar sig för att engagera sig.

Jag lämnade mina politiska uppdrag för snart tre månader sedan. När jag öppet sade att jag skulle kliva av var reaktionerna många och spridda. Många var förstås stöttande och såg att jag precis som så många andra unga som engagerar sig ideellt försökt göra alltför mycket samtidigt. Andra skrev till mig och var glad för att en ”politisk broiler” hoppat av, att plantskolan inte lyckats skola mig till toppen eller att den elit som skulle fostrat mig aldrig fick se mig blomma. Sådan är synen på unga som engagerar sig politiskt.

Det faktum att jag aldrig haft en önskan om att tjäna pengar på politik eller ens syssla med det på heltid gör ingen skillnad för dessa personer. De är inte intresserade av att höra det och fick de höra det skulle de ändå inte tro på mig. Bilden av mig och andra unga som politiska karriärister har satts av media och i den bilden har föraktet slagit rot.

För några år sedan deltog jag på ett möte Grön Ungdom höll i. Vi var rätt många på det mötet och en föreläsare som var där för att tala med oss frågade oss om vi såg oss som politiker. Så gott som inget svarade ja. De flesta såg sig istället som gräsrötter och det enda de ville var att göra sin skola, sin stad, sitt land – ja, världen, bättre. Politiker är det få unga som vill vara. Så snart man börjar närma sig kommunfullmäktige eller andra demokratiska församlingar blir man ifrågasatt både för sin ålder och för sina motiv. Dels är man för ung och dels är man bara ytterligare en politisk broiler. Ens engagemang misstänkliggörs. Föraktet visar sig.

Samma bild av personer som bara vill göra världen bättre har jag fått när jag träffat personer från andra ungdomsförbund. Jag håller inte alltid med de jag träffar från andra förbund, men det vi alltid haft gemensamt är att vi engagerat oss för att vi tror på någonting. Inte för att vi vill plocka ut en riksdagslön i framtiden.

”.. vi måste alla ta vårt ansvar för demokratins framtid”

Skriver de i artikeln. Jag tror att deras önskan att ta ansvar för demokratins framtid är genuin. Därför är det synd att de väljer att hävda sig själva genom att förminska ungas politiska engagemang. Jag tror att det är bra att unga kan engagera sig på många olika håll och Sverok bedriver en väldigt viktig och väldigt uppskattad verksamhet. Men det ger inte dem rätten att förminska de politiska ungdomsförbunden till plantskolor.

Precis som Sverok tar de svenska ungdomsförbunden ansvar för att fostra Sveriges unga i hur en demokrati fungerar. Vi finns ute i skolorna för att prata om politik med ungdomar på deras villkor och alltför ofta får ungdomsförbunden själva försöka föra ungas talan när de politiska partierna sviker.

Ungas röster hörs idag alltför sällan och alltför sällan tar unga plats i Sveriges demokratiska församlingar. Men för att få ungas röster hörda måste vi unga arbeta tillsammans. Därför önskar jag att Sverok, Studiefrämjandet och andra som organiserar unga slutade sprida bilden av politiskt engagemang som oärligt. Unga engagerar sig politiskt för att göra världen bättre. Varken mer eller mindre.

Vad vill Grön Ungdom vara?

21 Nov

Det har nu gått ungefär två månader sedan jag lämnade alla mina politiska uppdrag. Jag lämnade däremot mina politiska uppdrag vid ungefär samma tidpunkt som jag hade planerat en rad inlägg om var Grön Ungdom står idag och vart vi vill vara efter valet 2014. Det här inlägget och de som följer är inte en återkomst till politiken utan tankar och formuleringar som fanns innan jag lämnade uppdragen och insynen. Tankar från den politiska graven om man så vill. Eller åsikter från en bitter och avdankad föredetting om man vill vara cynisk.

Den tiden jag satt i Grön Ungdoms förbundsstyrelse var en omvälvande sådan. Det var en styrelse som var grön i mer än en bemärkelse och det tog tid innan alla tagit sig in i arbetet och själva insett vad de ville göra. Det tror jag visat sig efter två år.

Många av de strategiska långsiktiga samtal vi tog då landade aldrig där de kanske borde handlat egentligen. Jag tror inte att vi idag vet vilka Grön Ungdom är eller vilka vi vill vara.

Inför valet 2010 tog den dåvarande förbundsstyrelsen fram ett internt image-dokument. Där stod det saker som att vi skulle uppfattas som moderna och snygga. Dokumentet skapade debatt inom förbundet om vilka vi egentligen ville vara eller var. Vissa ville nog inte definiera oss. Och visst har de poänger – går det att definiera ett förbund med tusentals medlemmar? Förmodligen inte.

Men tanken bakom dokumentet var både god och helt riktig. Även om vi inom förbundet kommer från olika bakgrunder så har vi något gemensamt som binder oss samman. Det måste vi förmedla. Vi måste förmedla vilka vi gemensamt är.

Om någon intresserad idag skulle surfa in på vår hemsida skulle personen mötas av en bild på våra två språkrör som välkomnar personen. Det tror jag är fel och det är dessutom bara Grön Ungdom av ungdomsförbunden som gör så. Våra språkrör må vara vårt huvudsakliga ansikte utåt, men det är inte de som definierar vår rörelse. Låt mig utveckla.

Image

Snälla Grön Ungdom, stäm mig inte för olovligt användande. Jag vet att jag lämnade dig. Men jag gillar ju dig egentligen. Det är inte du, det är jag. Det kan aldrig bli oss, förlåt.

Även Miljöpartiets hemsida (innan dagens förnyelse som jag för övrigt inte tycker är helt lyckad) välkomnar intresserade med bilder på språkrören. Men det finns flera viktiga distinktioner mellan förbunden. Miljöpartiets språkrör är namnkunniga mediapersonligheter som på gott och ont i sin egen framställning i hög grad avgör hur det går för partiet. Med Maria Wetterstrands enorma popularitet växte partiet enormt.

Image

Hej.

Det var inte endast hennes förtjänst, vi är tusentals som åstadkommit det, men hennes person

gjorde enormt mycket. Miljöpartiets språkrör är alltså i sig själva en stor anledning till varför man kanske är intresserade av partiet.

Miljöpartiets språkrör är dessutom för ett parti med sug efter att sitta i regering vårafrämsta framtida ministerkandidater. Det är viktigt att de i hög grad lyfts fram för sina kompetenser och visar att vi som parti är regeringsdugliga.

Men vad gör då Grön Ungdom annorlunda?

Massvis är såklart svaret. Även om vi är del av samma gröna rörelse, till och med rent tekniskt sätt en del av Miljöpartiet så har vi helt andra förutsättningar och möjligheter.

Även om vi har fantastiskt kompetenta språkrör så är de inte lika namnkunniga. Går vi ut med en bild på ett av våra språkrör skulle väldigt, väldigt få på gatan kunna säga vem personen är. Våra språkrör sitter dessutom mycket kortare perioder än språkrören i Miljöpartiet. Det är en självklar konsekvens av att vi är ett ungdomsförbund.

Så varför välkomnar våra språkrör nya medlemmar på hemsidan och varför tjatar jag om en hemsida som ändå ska bytas ut snart? För att den är symptomatisk för vårt imageproblem.

Jag nämnde någonting tidigare. Någonting som vi inom Grön Ungdom och Miljöpartiet ofta talar om. Faktiskt någonting många ofta talar om. Den Gröna Rörelsen.

Vi är en del av den gröna rörelsen. Det är en bred rörelse som inkorporerar många fler än bara Grön Ungdom. Det handlar om miljörörelsen, djurrättsrörelsen, fredsrörelsen, den feministiska rörelsen och många, många fler.

Vi är en del av en rörelse, vill du också vara det?

Det tycker jag att vi ska förmedla till alla som är intresserade av oss. När man går in på vår hemsida ska man mötas av aktivitet, många ansikten och en ”häng med”-attityd. Vid vår senaste medlemsräkning tror jag att vi låg kring 3400 medlemmar. Efter valet var vi över 4000 medlemmar (politiska ungdomsförbund har generellt sätt stora tapp mellan val då intresset sjunker). Grön Ungdom både vill och har potentialen att växa. Men då måste vi veta vilka vi är och var vi ska. Och vi är en del av den gröna rörelsen.

Men vad är den gröna rörelsen och hur är den insikten viktig för oss? Det vill jag att vi diskuterar internt. Mina tankar tänker jag dela med mig av i ett kommande inlägg.