Tag Archives: Forskning

M struntar i forskning kring elever och betyg

20 Mar

Den debattartikel Lorentz Tovatt och jag om tidigare betyg och skriftliga omdömen fick rätt snabbt ett svar från moderaterna Tomas Tobé (ordförande i riksdagens utbildningsutskott) och Erik Bengtzboe (ordförande MUF), men eftersom svaret helt valde att bortse från all kritik valde Lorentz och jag att replikera det. Svaret finns nu uppe på SvD Opinion men kan även läsas inklistrat här nedan;

M struntar i forskning kring elever och betyg

Miljöpartiet och Moderaterna skiljer sig i den grundläggande synen på eleven och skolan. Därför har Moderaterna helt rätt när de säger att ideologin styr när vi ifrågasätter betyg (Brännpunkt 6/3). Men tyvärr stämmer inte deras analys i något annat än just det.

För oss är det självklart att ansvaret för det svenska utbildningsväsendet är gemensamt och inte någonting som kan placeras på den enskilda individen. När en elev misslyckas med att nå de ställda målen är det på grund av att skolan och samhället misslyckats med att skapa en god studiemiljö för eleven. Det är för oss också en självklarhet att vi låter experter och forskning avgöra vilka reformer som gagnar skolan bäst.

Det är därför vi vågar stå på oss och mena att tidigare betyg inte är en lösning för den svenska skolan trots att det inte är en populär åsikt. I vår artikel på Brännpunkt 1/3 gav vi flera exempel på experter på området som höll med oss om det. Vi menar inte att betyg helt ska tas bort, de är ett bra verktyg för urval inför gymnasiet och högre studier, men innan dess vill vi använda oss av skriftliga omdömen istället. Omdömena ger större plats för nyanser, och forskning har också visat att de ökar resultaten och inte ger samma instängningseffekter som betyg kan ha.

De moderata debattörer som replikerade oss valde att inte diskutera denna forskning. Trots detta är de bergsäkra på att deras förslag om att införa betyg från årskurs tre är ett bra sådant. De är säkra på att det är en bra idé redan innan de utvärderat om det var en bra idé att införa betyg från årskurs sex.

Det enda stöd de ger för att det skulle vara en lösning är en IFAU-rapport som i sitt slutord menar att dess resultat är baserat på flera decennier gammal data och att de inte går att överföra till dagens samhälle.

Men för Moderaterna är symboliken i tidigare betyg viktigare än att de ska vara effektiva. Men vilken är då symboliken? Jo, att skolans misslyckande är på grund av eleverna – inte politikerna.

När man tror att lösningen på skolans problem är mer betygsättning tror man också att det är eleverna det är fel på. För om det vore fel på resurserna eller verktygen skulle man också kommit med andra förslag.

Vi i Miljöpartiet vill ta ansvar för den svenska skolan. Det är därför vi valt att prioritera fler lärare över fler skattesänkningar och det är därför vi säger nej till tidigare betyg. För oss handlar det om ideologi, och vår ideologi sätter resultat över populism.

Lorentz Tovatt, språkrör Grön Ungdom
Jakob Lundgren, Grön Ungdom

Annonser

Tidiga betyg säger inget om utveckling

11 Mar

För några dagar sedan skrev jag tillsammans med Lorentz Tovatt om den svenska betygshetsen i SvD. Vi menade vi måste ha mer bedömning och mindre betyg i skolan. Vad innebär det? Klicka dig in på SvD eller läs texten här nedan för att få svaret.

Tidiga betyg säger inget om utveckling

 Nu vill Moderaterna se betyg från årskurs tre. Som vanligt motiveras beslutet med tydligare kunskapsuppföljning och som en extra bonus försöker man flörta med socialdemokratiska väljare genom att mena att det främst kommer hjälpa de elever som har det sämst ställt ekonomiskt. Men hur står det egentligen till med det?

Bland allmänheten uppfattas dagens skola som ett misslyckande och därför kan tidigare betyg intuitivt verka rätt. Men en ansvarstagande regering måste också våga vända populismen ryggen för att istället ta välgrundade beslut som ger större vinster på sikt.

Forskningen på området är inte helt enig, men den är relativt tydlig med att tidigare betyg inte stärker elevers kunskaper utan att de snarare kan stjälpa dem. När betygsforskaren Alli Klapp ska kommentera tidigare betyg till Lärarnas Nyheter säger hon att en stor grupp missgynnas av det. Hon är heller inte ensam om att ha den analysen.

Christian Lundahl och Anders Jönsson, båda doktorander i pedagogik, har även de tidigare uttryckt sig skeptiska till tidigare betyg. De menar att tidigare betyg inte nödvändigtvis förbättrar inlärningen och i värsta fall till och med kan försämra den. Istället talar de om vikten av mer omdömen i skolan.

Omdömen är till skillnad från betyg menat att vara utvecklande snarare än ett urvalsdokument. Förenklat kan man säga att betyg är utformat för att placera elever i fack efter deras kunskap. Det är praktiskt vid urvalssituationer men under fortlöpande undervisning kan det sarga en elevs självförtroende och skada dess utbildning. Någonting även Klapp pekat på.

Vi i Grön Ungdom anser att det är viktigt att lyssna på experter när vi utformar vår politik. Därför vill vi också att skolor ska arbeta med nyanserade skriftliga omdömen där elevens styrkor och svagheter kommer till uttryck. I en isrealisk studie som ansedda Dylan Williams hänvisar till i en bok utgiven av Lärarförbundet har man funnit att skriftliga omdömen höjde resultaten med 30 procent i genomsnitt. Hur resultaten kan överföras till en svensk kontext och hur utformningen ska se ut måste förstås utredas, men resultaten kan inte ignoreras.

Utöver omdömen istället för tidigare betyg ser vi att elevdemokratin och elevers inflytande över sin egen utbildning är avgörande för hög kvalitet och ett aktivare deltagande. Även här har Moderaterna och alliansen hamnat fel, då man förbjudit möjligheten för skolor och kommuner att ha lokala skolstyrelser med elevmajoritet.

Betyg är ett bra verktyg när urval ska ske till gymnasium eller högre utbildning. Men en bokstav på ett papper i trean placerar elever i ett fack utan att ge dem svar på hur de ska utvecklas.

Det är uppenbart att Moderaterna valt att inte lyssna på den pedagogiska forskning som finns på området, och att elevernas bästa inte är det som prioriteras högst. Så i slutändan får förslaget oss att ställa frågan – vilka är det egentligen som behöver tidigare betyg? Eleverna eller Moderaterna?

LORENTZ TOVATT

språkrör Grön Ungdom

JAKOB LUNDGREN

Grön Ungdom

 

 

Tidigare betyg löser ingenting

25 Maj

Bara för några dagar sedan bloggade jag om att Alliansens (och även S) vilja att införa betyg från årskurs sex helt och hållet saknade stöd i forskning. Idag går två stycken forskare ut på DN Debatt och ger mig rätt i sak.

De påpekar ett antal oegentligheter och felaktigheter i regeringens syn på betyg.

  • Utredningarna om den nya betygsskalan var osedvanligt kort och genomfördes dessutom inte av experter på området.
  • Tidigare betyg förbättrar inte elevers lärande, tvärtom kan de förlora motivationen
  • En bedömning (omdöme) som förklarar snarare än ett betyg har en positiv effekt på elevernas lärande

Sen kan man förstås göra som Mats Gerdau, riksdagsledamot för M som slänger kängor lite varstans och tolkar saker och ting lite hejvilt. Själv drar jag väl andra slutsatser. Låt oss använda betyg på det som sätt som de ska användas, som urvalssystem. När inget urval behöver göras fungerar skriftliga omdömen bättre, precis som det beskrivs i artikeln och i andra studier.

Stoppa betygshysterin!

21 Maj

Dagens politiska partier verkar tävla i att sätta betyg tidigt. Är det inte från årskurs sex så är det från årskurs fyra, tre eller årskurs ett. Vid ett tillfälle öppnande Utbildingsminister Jan Björklund (FP) till och med upp för bedömning på förskolenivå.

Jag skulle önska att alla kunde backa tillbaka från frågan en sekund och fundera på vad som är bäst för den svenska skolan och de som går där. Att tro att alla problem den svenska skolan har med elevers betyg skulle lösas med just tidigare betyg är i bästa fall naivt. Tidigare betyg är populärt bland väljarna och framför allt bland de som sedan länge lämnat skolan bakom sig.

Men bara för att betyg är populära så innebär det inte att de är ett bra sätt att höja elevers kunskapsnivåer på.

Mer än 90% av alla svenska professorer i utbildningsvetenskap menar att tidigare betyg inte kommer att höja elevernas kunskapsnivåer. Dylan William som är en av världens främsta betygsforskare menar att de bästa sättet att höja studieresultaten är genom att införa skriftliga omdömen istället för betyg. Även Anders Jönsson som doktorerat i just betyg och Christian Lundahl som är betygsforskare vid Uppsala Universitet håller med och menar att tidigare betyg med fler steg inte kommer att öka kunskapsnivån bland eleverna.

Så när vi diskuterar hur många betygsteg vi ska ha och när betyg ska börja delas ut, låt oss då också ta hänsyn till de effekter som dessa betyg faktiskt har och inte bara förlita oss på våra egna ”logiska resonemang”. För när vi tar ogrundade beslut riskerar dessa också få oönskade effekter.

För övrigt så är det nya Allianslöftet om betyg från årskurs sex exakt samma löfte som man gick till val på för fyra år sedan.

Bloggar om ämnet; Per Altenberg, Christian Tegnvallius, Rasmus (liberal), Amanda Brihed, Maria Byström, Marcus Grundén, Seved Monke, Kent Perssonoch Liberala Anna

(Notera gärna att ingen av bloggarna som förespråkar tidigare betyg refererar till någon form av forskning utan bara bygger sin ståndpunkt på sina egna resonemang, eller en ”övertygelse”)

Arbetslinjen mot bidragslinjen – Varför inte båda?

13 Maj

Alliansen är väldigt duktiga på att använda ett språk som använder sig av negativt och positivt laddade ord för att deras politik ska verka så sympatisk som möjligt. Och det bästa exemplet på detta är kanske arbets- kontra bidragslinjen. Det man gör är dels att man säger att motståndarens linje, i detta fall det Rödgröna samarbetets inte kommer att skapa arbeten och det andra man gör är att man opinionsbildar mot bidragen och därför senare kan sänka dem.

Man kan börja med A-kassan som exempel. Där Alliansen både höjt avgifterna för många av fackförbunden samtidigt som man sänkt ersättningsnivåerna. Det ska löna sig att arbeta och arbetslinjen kallas det och jag kan ställa upp på att säga att det ska löna sig att arbeta och att det ska straffa sig att stå som arbetslös. Inte för att jag nödvändigtvis håller med men för att det är ett ställningstagande som kan göras.

Däremot så gör inte sänkningarna av ersättningsnivåerna att fler arbetar. OECD:s rapport Employment Outlook 2006 visar med all tydlighet att A-kassenivåerna i Sverige har en väldigt liten påverkan på sysselsättningsgraden. Inte heller Madelene Nordlund som gjort studier på området menar att de sänkta ersättningsnivåerna är en bra metod för att få ut folk i arbetslivet. Sänkt a-kassa är en dålig metod för att få folk att söka jobb visar hennes studie, och går vidare med att mena att höga nivåer låter människor hitta ett arbete som bättre passar deras kompetens. (Läs gärna Storstad som på ett ypperligt sätt går igenom studierna på området)

Så, den så kallade ”bidragslinjen” med högre nivåer i A-kassan innebär inte att fler kommer att gå arbetslösa, däremot kommer det enligt Madelene Nordlunds studie innebära att fler hittar ett jobb som passar just dem. Extra spännande blir däremot utmålandet av det Rödgröna alternativet som bidragslinjen då Finansminister Anders Borg (M) själv flörtar med att höja taket i a-kassan, vilket dock inte är detsamma som ersättningsnivåerna men som ändå är någonting som Moderata bloggare så som Josefin Sundström i Örnsköldsvik borde ta hänsyn till innan de svartmålar de Rödgrönas vilja att höja taket.

Men förändringarna i A-kassan har såklart haft effekter. Och vare sig de är positiva eller inte går ju återigen att diskutera. Närmare 500 000 personer har lämnat A-kassan sedan förändringarna som Alliansen gjorde i den. Eftersom många, om än inte alla dessutom lämnat facket kan man tycka att det är en positiv utveckling om man är negativt ställda till fackrörelserna.

Andelen arbetslösa som har A-kassa är idag ca 40% medan den innan valet 2006 låg på ca 80%. Siffran har alltså på fyra år halverats. Det innebär såklart att kommunerna får ökade kostnader då allt fler är i behov av ekonomiskt bistånd, eller det som i vardagligt tal kallas socialbidrag. Det som hänt är alltså att kostnaden förts över till kommunerna. Det gör dessutom att färre har en möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet då arbetslösa som går på socialbidrag har en lägre chans att få jobb. (Återigen gör eminenta Storstad en sammanställning av allt man kan vilja veta)

Det man dessutom kan se är att många har tecknat en privat inkomstförsäkring för att täcka upp för det sänkta taket i A-kassan. Som stenhård anhängare av den så kallade ”arbetslinjen” borde man ju då hävda att de som tecknar en privat inkomstförsäkring planerar att vara arbetslösa väldigt länge då man menar att sänka ersättningsnivåer på något plan ger arbete.

Jag tror att det handlar om någonting helt annat. Man vill inte som arbetslös tvingas förnedras när man går för att ansöka om Socialbidrag. För det är någonting som upplevs vara skamfullt och att de upplevs som det kan jag förstå då man utreder hela ens familje- och ekonomiska situation. Krav ställs dessutom på att man är inskriven vid arbetsförmedlingen och aktivt söker ett jobb och är beredd att acceptera de som man får. Ändå vill Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin se ökade krav på de unga som lever på ekonomiskt bistånd och menar att de sitter hemma och spelar tv-spel då de borde söka jobb. Jag är ytterst skeptiskt till om han har någon fantastisk undersökning som visar just på det sista men det visar ju onekligen vad han för attityd gentemot unga.

Även sjukförsäkringen har fått ta stryk efter att Alliansen kommit till makten. Man har ändrat reglerna så att man inte längre ska kunna få sjukpenning i över ett år, varför sjukskrivna automatiskt skulle bli friska efter ett år förklaras inte men socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson talar i SvD klarspråk. De nya reglerna är till för att sänka skatten. Och en sådan ärlighet får man ändå beundra. Det innebär däremot inte att jag håller med.

Att man genomfört denna regeländring innebär att 50 000  kommer att utförsäkras det närmsta året (siffran har nu skrivits ned till 44 000), någonting som medför ökade kostnader för landets kommuner. Det innebär dessutom att kommunerna förväntas ha fortsatt höga kostnader för socialbidrag även efter att arbetslösheten sjunkit (I vanliga fall följs de två åt). Undersökningar från Folkhälsoinstitutet visar dessutom att de sjukskrivna i hög grad lider av psykisk ohälsa och att nära hälften har haft självmordstankar. Skrämmande siffror, och siffror som mycket väl kan förvärras om de dessutom utsätts för den skam som upplevs när man söker socialbidrag. Enligt Bengt Starrin, professor i socialt arbete så innebär skammen också i förlängningen att de inte orkar vara lika aktiva på arbetsmarknaden.

Förändringarna innebär också att antalet arbetslösa som lever under fattigdomsgränsen ökat kraftigt sedan år 2006 och Sverige är nu sämre än EU-snittet när det gäller antalet familjer med barn som lever under fattigdomsgränsen. Att det är så är inte så konstigt då 75% av de utförsäkrade trots regeringens löften fått sänkt ersättning.

Extra skrämmande blir det här faktumet då TCO:s granskning av Alliansens rehabiliteringspolitik (Sista steget i rehab-kedjan) där noll kronor går till medicinsk rehabilitering. De nya reglerna har dessutom inneburit att allt fler sjukskrivna blir avskedade (Även på ett hjärta rött). Det gör att sjukskrivna idag i många fall står ännu längre bort från arbetsmarknaden än tidigare.

De som fortfarande arbetar deltid har dessutom i vissa fall förlorat sin sjukersättning då de inte har orken att delta i arbetsförmedlningens arbete. Att de inte orkar delta borde ju vara självklart. Det är ju sjukskrivna av en anledning och om de orkade arbeta så skulle de ju göra det i sin ordinarie tjänst.

Utöver allt det här har Alliansen dessutom gjort en felaktig bedömning av vårdbehovet bland de som nu utförsäkras. Själva räknar man med att 10% i första hand behöver vård men siffror från ST visar att siffran är det sexfaldiga.

Allt detta går förstås att motivera genom att man inte bör ha höga ersättningsnivåer och att det inte är statens ansvar att sköta rehabilitering men någon arbetsmarknadsåtgärd är det inte. Precis som Husmark Pehrsson säger är reglerna till för att skapa ett utrymme för skattesänkningar, inget annat. Personligen anser jag inte att det är försvarbart att politiker sparkar på de som redan ligger för att kunna sänka skatterna. De som idag är sjukskrivna behöver mer rehabiliterande åtgärder, inte åtstramade regler. (Jag har tidigare skrivit i TÅ/ÖA om sjukförsäkringsreglerna)

De Rödgröna har tack och lov sagt att de vill stoppa utförsäkringarna.

Men det finns självfallet åtgärder som sätter människor i arbete, även om sänkta bidragsnivåer inte är en sådan.

Till exempel så har arbetsmarknadsutbildningar på sistone visat sig vara väldigt effektiva då det gäller att få människor i arbete och de som deltagit var i snitt arbetslösa 20% kortare tid än de som inte deltagit. Framför allt så hjälper det främst de som står allra längst ifrån arbetsmarknaden. Även rapporter från Arbetsförmedlingen visar att utbildningarna har väldigt positiva effekter. Ändå har antalet som deltar på dessa utbildningar halverats sedan 2006 för att Alliansen valt att satsa på andra åtgärder. Ett vallöfte är att utöka dessa platser med 1000, men frågan är om det räcker. Det finanspolitiska rådet anser att man bör höja till 15 000 platser, men Alliansens satsning innebär bara ~7000 platser. De Rödgröna väljer dock att sikta betydligt högre. 2500 nya platser 2011 och 5000 2012 vilket skulle innebära ~11 000 platser. Dessutom vill man ha 3750 platser som skulle vara riktade till unga vilket innebär att man hamnar lite under 15 000 platser. I linje med finanspolitiska rådets rekommendation.

Dock kan man inte hävda att Alliansen inte gjort satsningar. Problemet är bara att de fungerat dåligt. Bland annat har satsningen på jobbcoacher visat sig vara en enorm flopp där endast 2% av de deltagande fått arbete (siffror som täcks upp) en reform som kostar 2.9 miljarder. Bland metoderna som jobbcoacherna använder återfinns bla. hjärntvätt och beröringsterapi. De stora vinnarna i reformen är jobbcoach-företagen som mångdubblar sin omsättning och många arbetssökande anställs också och får efter en veckolång utbildning börja coacha. Om det var så man skulle öka sysselsättningen vet jag inte men det blir onekligen en väldigt dyr metod för att göra det. Men bara  för det vill man inte sluta satsa på coachning även om man sett till att man inte får en enda träff på ämnet om man söker på Alliansens hemsida.

För att stärka ungas situation på arbetsmarknaden har Alliansen halverat arbetsgivaravgiften för unga och även om förslaget i teorin låter bra så är det väldigt dåligt underbyggt. Redan innan reformen genomfördes släpptes en rapport från IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) som visade att sänkta arbetsgivaravgifter i Finland inte lett till någon ökad sysselsättning och 2008 släppte de en utvärdering av ett tidigare försök med sänkta arbetsgivaravgifter i Sverige. Slutsatsen i den var att den sänkta arbetsgivaravgiften hade skapat få och dyra jobb. Men trots detta genomförde Alliansen reformen, och fick exakt de resultat som IFAU förutsett. Få jobb skapades och varje skapat arbetstillfälle kostade i snitt en miljon kronor. De stora vinnarna var istället McDonalds som sparar 200 miljoner om året.

De Rödgröna vill nu avskaffa den misslyckade reformen och på en gång börjar Alliansföreträdare skrika ut ”ungdomskatt” (1, 2, 3). Och  jag ställer mig dels negativ till just uttrycket ungdomsskatt för att det egentligen är en reform som innebär att de får samma skatt som alla andra. Att kalla det ungdomsskatt är att börja använda sig av negativa epitet och värdeladdade ord för att opinionsbilda. Men för det andra så kan jag förstå att Allianspolitiker och många andra reagerar negativt. För att höja arbetsgivaravgiften igen låter onekligen som en dålig idé. Och om det hade varit så att den sänkta avgiften varit ett effektivt medel för att få unga i arbete så hade jag också varit emot att höja arbetsgivaravgiften till ursprungsnivån. Men nu har inte det varit fallet och då anser jag att pengarna kan göra mer nytta om de används till andra åtgärder, till exempel för att skapa fler platser på de arbetsmarknadsinriktade utbildningarna.

Återigen kan man självklart återigen argumentera för att arbetsgivaravgiften ska vara låg för unga oavsett vilken effekt det har och då vill jag i sådana fall att de som vill behålla sänkningen för en sådan argumentation. För den vore mer sanningsenlig än den nuvarande.

När det handlar om politik så är jag mer intresserad av effekterna av en reform än någonting annat. Det är synd när politiker blir ideologiskt blinda och förespråkar någonting bara för att det ligger i deras ideologi och för mig känns det som att det har blivit fallet i den här frågan. Jag kandiderar för Miljöpartiet för att skapa ett bättre Sverige, och det kommer jag att arbeta för oavsett om det görs via högre eller lägre skatter.

Att försämra för de som står utanför arbetsmarknaden gör inte att de får det lättare att återvända till arbetsmarknaden eller att de blir mer motiverade till det och därför kommer jag aldrig att företräda en sådan politik.

Jag vill föra en politik som i så stor utsträckning som möjligt har vetenskapliga evidens för att den fungerar. Därför vill jag föra till större medel till bla. de arbetsmarknadsinriktade utbildningarna.

När Alliansen ställer Arbetslinjen mot Bidragslinjen vill jag istället ställa frågan – Varför inte båda?

Media om arbets- och bidragslinjen; DN, GD, AB, AB2, SvD

Bloggar; Kent Persson, Zana, Partistaten, Ett hjärta rött, Per Gustafsson, Ann Sofie Wågström, Eric Dicksson, Claes Krantz, Esbati, Henrik Oscarsson

Kommentar: Jag inser att jag låtit mig omformulera arbetslinjen lite. Från att ”det ska löna sig att jobba” till att så många som möjligt ska få ett jobb. Jag tycker inte att omformuleringen är orimlig då till exempel Centern vill sänka lönen för unga för att de ska få ett jobb. Alltså är arbetet i fokus i det fallet och inte ”lönsamheten”. Enligt samma princip är arbetet i fokus då jag talar om arbetslinjen i inlägget. Det här handlar dock inte om förslaget om sänkt lön för unga, det återvänder jag i så fall till i ett senare inlägg.

Om drogtester på Newsmill

7 Maj

Jag skriver idag om drogtester på Newsmill.se, gå gärna in och kommentera. Texten går även att läsa i sin helhet här nedanför. Det går att läsa vad forskningen har visat här.

Drogtester i skolan löser inga problem


Alliansen har uppgett att de vill införa slumpmässiga drogtester i skolan om de vinner valet. De resonerar enligt principen att unga kommer att hålla sig borta från narkotika om de riskerar att avslöjas av ett drogtest senare, och på det sättet är intentionerna med förslaget goda. Tyvärr har Alliansen valt att helt bortse från forskningen som bedrivits på området och kommer därför fram till en dålig och populistisk lösning på problemet.

Forskningen visar nämligen en mycket mer problematisk bild av slumpmässiga drogtester. En amerikansk studie som omfattade 75 000 elever på 700 olika skolor fann inga bevis för att drogtester skulle minska narkotikaanvändningen bland unga. Det drogtesterna däremot riskerar att göra är att stöta bort de elever som är i riskzonen för att fastna i ett narkotikamissbruk. Att man gör det är kontraproduktivt då det är ju just de eleverna man måste nå fram till för att komma till rätta med narkotikaproblemen.
Det som gör drogtester till en dålig metod är att de ökar barriären mellan skolan och utsatta eleven. För att hitta exempel på det måste man inte se längre än till Landskrona där man för några år sedan på prov införde drogtester på Sandåkerskolan. Jämförelser från innan och efter införandet av drogtester visar att andelen elever som tror att drogtesterna kommer att minska narkotikaanvändningen halverats, att motståndet mot testerna ökade och att andelen elever som fick sin information om narkotika från skolan nästan halverades. Alla tre sakerna är tecken på att elevernas relation till skolan förändrats på ett negativt sätt. Detta är illa om man vill lösa narkotikaproblemen. Flertalet studier har visat att relationen mellan elev och skola mycket väl kan vara den enskilt viktigaste delen för att hindra elever från att börja använda narkotika. Studierna visar nämligen att ju mer en elev känner sig som en del av skolan och har god kontakt med sina lärare desto mindre blir risken att den eleven börjar använda droger.

Men hur gör vi då för att minska narkotikamissbruket bland unga?
Förutom att skapa en trygg skola där de elever som har problem inte stängs ute, finns det också konkreta saker som forskningen bevisat vara effektiva. Då handlar det om att man tidigt går ut och pratar om droger och deras risker. Men när man gör det är det viktigt att undvika en situation där läraren hamnar bakom katedern och predikar, utan istället bjuder in eleverna till ett samtal. Enligt psykoterapeuten Nancy Tobler är det av högsta vikt att eleverna blir involverade i arbetet och får diskutera om man vill minska droganvändningen.

Alliansens narkotikapolitik på det här området kommer att få negativa effekter och det faktum att de inte lyssnar på forskningen är skrämmande. Det finns inga snabba lösningar för att komma till rätta med drogproblemen utan det krävs kontinuerligt värdegrundsarbete från skolans sida. Jag hoppas att Alliansen inser detta och väljer att revidera sitt beslut om att införa drogtester på Sveriges skolor.

Jakob Lundgren, Språkrör Grön Ungdom Norr och Riksdagskandidat Miljöpartiet Västernorrland

Varför drogtester och droghundar inte minskar drogmissbruk

9 Apr

Jag har ett antal gånger tidigare berört ämnet drogtester i skolan och bemött argumentationen för att införa dem med forskning baserad på empiriska studier. Det här inlägget ska på något vis bli mitt stora sammanfattande inlägg som beskriver varför vi inte ska ha dem.

Drogtester och droghundar i skolan kan ifrågasättas och kritiseras på ett antal grunder. Huruvida sig de är säkra eller inte, huruvida de är skolans ansvar eller inte, huruvida de kränker den personliga integriteten eller inte, huruvida de har önskad effekt eller inte, huruvida de är kostnadseffektiva eller inte och hur de påverkar skolans relation till eleven.

Skolans ansvar

Skolverket skriver att skolan har en viktig roll att bekämpa och informera om riskerna med droger. Man skriver också att man måste skilja på åtgärder som kan anses vara frivilliga och de som man tvingar någon att gå med på och kommer till slutsatsen att man inte får tvinga en elev att ta ett drogtest. I följande anmälan och utredning från skolverket fastslås det att personalen på skolan inte har rätten att tvinga elever att ta drogtester.

En skola i Västerås tvingade en elev att lämna ett drogtest som sedan visade sig vara negativt, alltså nyttjade inte eleven narkotika. Skolans rektor menar dock att eleven ställde upp frivilligt för att visa sig oskyldig, vilket ytterligare ger belägg för att skolorna inte bör drogtesta. Tidigare fastslog skolverket att man inte får tvinga elever att ta drogtester och nu kommer jag gå in på varför drogtesterna inte är frivilliga.

Att rektorn säger att eleven frivilligt tog drogtestet för att bevisa sin oskyldighet är i sig självt ett bevis. För hur frivilligt kan någonting vara då eleven känner en skyldighet att bevisa sin oskyldighet?

Skolverkets chefsjurist menar att drogtester på skolan inte kan vara frivilliga då eleven är beroende av skolan. Även skolinspektionen menar att slumpmässiga drogtester i sin grund inte kan garantera frivillighet. Att förstå att så är fallet är inte särskilt svårt. När en elev vägrar ta ett drogtest så riskerar den ju också en indirekt bestraffning från skolan då den verkar skyldig.

Men vi kan också finna stöd i empiriska studier. I Landskrona införde man tidigare drogtester på en skola och man har där följt upp införandet med en utredning av Jens Sjölander vid Malmö Högskola. Där var det endast ~3% av alla som deltog som var med av anledningar som kan anses vara frivilliga. Övriga deltog för att deras föräldrar ville det (51%), deras vänner ville det (2.2%) eller för att de vill bevisa sig vara oskyldiga (58%) (man kunde uppge fler än ett svarsalternativ). Det sista är ytterligare ett bevis för hur stark elevernas beroendeställning till skolan är.

Vi kan alltså fastslå att skolan inte bör genomföra slumpmässiga drogtester då dessa aldrig kan anses vara frivilliga, ett påstående styrkt av både Skolverket, Skolinspektionen och empiriska studier.

Jag tänker nu återgå till skolans roll att informera om narkotikas risker. För även där kommer införandet av drogtester att påverka skolans möjlighet att axla den rollen. Om vi återigen ser till utredningen av Landskronas drogtester så finner vi att skolan inte längre kan axla det ansvaret efter att drogtesterna införts. Efter det så halveras nämligen andelen elever som fick sin information om narkotika från skolan, från 64.2% innan drogtesterna infördes till 35.5% efter. Detta är antagligen på grund av att eleverna känner en lägre nivå av tillit och koppling till skolan, någonting som också bevisas i en amerikansk studie från 2002.

Införandet av drogtester på skolan hindrar alltså skolan från att ta sitt ansvar när det gäller information om narkotika.

Integriteten

Lagrådet har tidigare utrett frågan om man ska få tvinga barn under 15 år att lämna drogtester, tvånget är i sammanhanget irrelevant då jag via ovanstående resonemang visat att drogtesterna aldrig kommer att vara frivilliga. Lagrådet anser att det är en oproportionerlig kränkning av integriteten att tvingas lämna urinprov.

Barnkonventionens artikel 16 förhindrar också sådana ingrepp;

1. Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.

2. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

Det faktum att det är praxis att urinprov lämnas under övervakning (detta trots att manipulation knappt förekommer) borde rätt självklart ses som kränkande av de flesta. Vem vill att någon ska stå och titta på när man kissar?

Effekt

För att att man ska kunna rättfärdiga ovanstående bevis på kränkningar av integriteten och tvång måste drogtesterna vara bevisat effektiva när det gäller att minska narkotikamissbruk. Det är de inte.

En amerikansk studie genomförd mellan 1998-2001 som omfattade 75 000 elever på 700 olika skolor och man fann att narkotikamissbruk var lika frekvent på de skolor där man hade drogtester som på de skolor där man inte hade drogtester. Enligt samma amerikanska studie kan vi också finna att mängden drogtester baserade på misstanke ökade från 9% 1998 till 15% 2001, alltså växte missförtroendet mellan skola och elev ganska mycket på en relativt kort tid.

Australian National Council on Drugs skriver i sin rapport från 2008 att de avråder från drogtester på skolor. Rapporten hade inte funnit några studier som tyder på att drogtester har en positiv effekt när det gäller att minska narkotika missbruk utan man kom till samma slutsatser som den tidigare amerikanska studier. Man fann också att många elever upplevde obehag på grund av drogtesterna och att risken fanns att man stötte ut utsatta grupper från skolan om man införde ett system med drogtester. Kostnaden och säkerheten vägde också emot ett införande av drogtester.

Det dåliga alternativet droghundar

En studie genomförd av Bedfordshire Police i Storbritannien år 2004 kommer fram till att man inte kan motivera användningen av droghundar då de dels är alldeles för dyra och eleverna känner sig anklagade av skolan. Hundarna visade sig även peka ut oskyldiga elever och på så viss alienera vissa elever från skolan. Att elever stöts bort från skolan är ett av de största hinderna för att bekämpa drogmissbruk, och det är någonting som bevisas av flertalet studier.

Trots detta finns det fortfarande folkpartister som förespråkar en lösning med droghundar.

Det fungerande alternativet

Samma australiensiska studie utredde också möjliga alternativ till att införa drogtester och kom fram till att det säkraste och mest effektiva sättet för att minska drogmissbruk är att skapa möjligheter för studenterna att knyta an till skolan och personalen. Det skapar en säker miljö för eleverna och gör de mindre benägna att använda sig av narkotika. Utvärderingen från drogtesterna i Landskrona och samma Australiensiska studie visar också att drogtester skapar motsatt miljö på skolan. Elever känner sig utsatta, osäkra och litar i allt mindre utsträckning på informationen de får från skolan. Alltså går det inte att på ett bra sätt kombinera drogtester med det värdegrundsarbete den australiensiska studien förespråkar och empiriskt bevisar fungerar.

En holländsk studie från 2002 visade att rökningen och drickandet minskade på skolor om lärarna kontinuerligt undervisade om riskerna och om hur man stod emot grupptryck, och en amerikansk studie från 2004 visade också att detta arbete bäst görs av lärare snarare än inhyrda specialister. Nancy Tobler, gymnasielärare och psykoterapeut har i studier på 120 skolor bevisat att de mest effektiva metoderna för att förhindra droganvändande är de då eleverna själva blir involverade i arbetet och inte bara tvingas sitta och lyssna.

Flera studier, bland annat från USA och Skottland tyder också på att relationen mellan lärare och elev är viktig om man ska minska droganvändandet. Någonting som ytterligare bevisar att drogtester på skolor är en dålig idé då de i stor utsträckning gör elever upprörda och i vissa fall även stöter bort de som har problem.

Slutsats

Trots att bland annat Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna vill se drogtester i skolan så finns det inga vetenskapliga bevis för att drogtesterna skulle minska droganvändandet på skolorna. Tvärtom så pekar många studier på att det riskerar att stöta bort elever, och då främst de som finns i riskgrupper. Drogtesterna innebär också en orimlig kränkning av elevernas rätt till privatliv och bör därför inte införas.

Vi kan komma tillrätta med drogmissbruket, men det gör vi inte via tvångsmetoder så som drogtester. Flertalet studier som jag nämnt ovan har bevisat att ett aktivt värdegrundsarbete där utbildningen, relationen mellan elev och lärare och elevernas  möjlighet att diskutera står i centrum kommer att minska drogmissbruket. Det är det vi bör fokusera på i framtiden och det är så vi kommer att lösa problemen, nu gäller det bara att ledande politiker inser detta.

Jag hoppas att De Rödgröna tydligt tar ställning mot drogtester i skolan och att vi efter valet blir av med det moderata styret som idag ivrigt förespråkar dessa metoder.