Arkiv | Utbildning RSS feed for this section

M struntar i forskning kring elever och betyg

20 Mar

Den debattartikel Lorentz Tovatt och jag om tidigare betyg och skriftliga omdömen fick rätt snabbt ett svar från moderaterna Tomas Tobé (ordförande i riksdagens utbildningsutskott) och Erik Bengtzboe (ordförande MUF), men eftersom svaret helt valde att bortse från all kritik valde Lorentz och jag att replikera det. Svaret finns nu uppe på SvD Opinion men kan även läsas inklistrat här nedan;

M struntar i forskning kring elever och betyg

Miljöpartiet och Moderaterna skiljer sig i den grundläggande synen på eleven och skolan. Därför har Moderaterna helt rätt när de säger att ideologin styr när vi ifrågasätter betyg (Brännpunkt 6/3). Men tyvärr stämmer inte deras analys i något annat än just det.

För oss är det självklart att ansvaret för det svenska utbildningsväsendet är gemensamt och inte någonting som kan placeras på den enskilda individen. När en elev misslyckas med att nå de ställda målen är det på grund av att skolan och samhället misslyckats med att skapa en god studiemiljö för eleven. Det är för oss också en självklarhet att vi låter experter och forskning avgöra vilka reformer som gagnar skolan bäst.

Det är därför vi vågar stå på oss och mena att tidigare betyg inte är en lösning för den svenska skolan trots att det inte är en populär åsikt. I vår artikel på Brännpunkt 1/3 gav vi flera exempel på experter på området som höll med oss om det. Vi menar inte att betyg helt ska tas bort, de är ett bra verktyg för urval inför gymnasiet och högre studier, men innan dess vill vi använda oss av skriftliga omdömen istället. Omdömena ger större plats för nyanser, och forskning har också visat att de ökar resultaten och inte ger samma instängningseffekter som betyg kan ha.

De moderata debattörer som replikerade oss valde att inte diskutera denna forskning. Trots detta är de bergsäkra på att deras förslag om att införa betyg från årskurs tre är ett bra sådant. De är säkra på att det är en bra idé redan innan de utvärderat om det var en bra idé att införa betyg från årskurs sex.

Det enda stöd de ger för att det skulle vara en lösning är en IFAU-rapport som i sitt slutord menar att dess resultat är baserat på flera decennier gammal data och att de inte går att överföra till dagens samhälle.

Men för Moderaterna är symboliken i tidigare betyg viktigare än att de ska vara effektiva. Men vilken är då symboliken? Jo, att skolans misslyckande är på grund av eleverna – inte politikerna.

När man tror att lösningen på skolans problem är mer betygsättning tror man också att det är eleverna det är fel på. För om det vore fel på resurserna eller verktygen skulle man också kommit med andra förslag.

Vi i Miljöpartiet vill ta ansvar för den svenska skolan. Det är därför vi valt att prioritera fler lärare över fler skattesänkningar och det är därför vi säger nej till tidigare betyg. För oss handlar det om ideologi, och vår ideologi sätter resultat över populism.

Lorentz Tovatt, språkrör Grön Ungdom
Jakob Lundgren, Grön Ungdom

Tidiga betyg säger inget om utveckling

11 Mar

För några dagar sedan skrev jag tillsammans med Lorentz Tovatt om den svenska betygshetsen i SvD. Vi menade vi måste ha mer bedömning och mindre betyg i skolan. Vad innebär det? Klicka dig in på SvD eller läs texten här nedan för att få svaret.

Tidiga betyg säger inget om utveckling

 Nu vill Moderaterna se betyg från årskurs tre. Som vanligt motiveras beslutet med tydligare kunskapsuppföljning och som en extra bonus försöker man flörta med socialdemokratiska väljare genom att mena att det främst kommer hjälpa de elever som har det sämst ställt ekonomiskt. Men hur står det egentligen till med det?

Bland allmänheten uppfattas dagens skola som ett misslyckande och därför kan tidigare betyg intuitivt verka rätt. Men en ansvarstagande regering måste också våga vända populismen ryggen för att istället ta välgrundade beslut som ger större vinster på sikt.

Forskningen på området är inte helt enig, men den är relativt tydlig med att tidigare betyg inte stärker elevers kunskaper utan att de snarare kan stjälpa dem. När betygsforskaren Alli Klapp ska kommentera tidigare betyg till Lärarnas Nyheter säger hon att en stor grupp missgynnas av det. Hon är heller inte ensam om att ha den analysen.

Christian Lundahl och Anders Jönsson, båda doktorander i pedagogik, har även de tidigare uttryckt sig skeptiska till tidigare betyg. De menar att tidigare betyg inte nödvändigtvis förbättrar inlärningen och i värsta fall till och med kan försämra den. Istället talar de om vikten av mer omdömen i skolan.

Omdömen är till skillnad från betyg menat att vara utvecklande snarare än ett urvalsdokument. Förenklat kan man säga att betyg är utformat för att placera elever i fack efter deras kunskap. Det är praktiskt vid urvalssituationer men under fortlöpande undervisning kan det sarga en elevs självförtroende och skada dess utbildning. Någonting även Klapp pekat på.

Vi i Grön Ungdom anser att det är viktigt att lyssna på experter när vi utformar vår politik. Därför vill vi också att skolor ska arbeta med nyanserade skriftliga omdömen där elevens styrkor och svagheter kommer till uttryck. I en isrealisk studie som ansedda Dylan Williams hänvisar till i en bok utgiven av Lärarförbundet har man funnit att skriftliga omdömen höjde resultaten med 30 procent i genomsnitt. Hur resultaten kan överföras till en svensk kontext och hur utformningen ska se ut måste förstås utredas, men resultaten kan inte ignoreras.

Utöver omdömen istället för tidigare betyg ser vi att elevdemokratin och elevers inflytande över sin egen utbildning är avgörande för hög kvalitet och ett aktivare deltagande. Även här har Moderaterna och alliansen hamnat fel, då man förbjudit möjligheten för skolor och kommuner att ha lokala skolstyrelser med elevmajoritet.

Betyg är ett bra verktyg när urval ska ske till gymnasium eller högre utbildning. Men en bokstav på ett papper i trean placerar elever i ett fack utan att ge dem svar på hur de ska utvecklas.

Det är uppenbart att Moderaterna valt att inte lyssna på den pedagogiska forskning som finns på området, och att elevernas bästa inte är det som prioriteras högst. Så i slutändan får förslaget oss att ställa frågan – vilka är det egentligen som behöver tidigare betyg? Eleverna eller Moderaterna?

LORENTZ TOVATT

språkrör Grön Ungdom

JAKOB LUNDGREN

Grön Ungdom

 

 

Studenterna får inte glömmas bort

21 Aug

Om två veckor börjar universitetstudierna på nytt för mig. Det blir mitt tredje år som student i Lund som påbörjas, men igår fick jag för första gången flytta in i någonting jag kunde kalla mitt eget och det bara för att jag kommer att arbeta som tjänsteman på en nation. Verkligheten för många andra är långt värre.

När jag först kom till Lund var jag inneboende i ett korridorsrum, en villa och en etta under mina första två månader. Ingen stans kunde jag rota mig och aldrig kunde jag nästa mig och bygga ett hem. Det är inte en situation som var unik för mig då. När jag idag talar med vänner som ska börja studera i Lund så vet ingen av dem vars de ska bo eller om de ens lyckas hitta en plats att bo på, trots att det bara är två veckor till studiestarten.

Det här är inte heller någonting som är unikt för studenterna i Lund. Igår släppte SSCO en rapport om hur politikerna i Stockholm har svikit studenterna där. Trots löften om 4400 bostäder till år 2015 har det sedan 2010 endast färdigställts 86 nya.  Enligt SSCO riskerar det stå färdigt färre än 2000 nya studentbostäder år 2015. Desto mer av rapporten man läser, desto mer desperat verkar situationen te sig. Köerna ökar drastiskt och det blir svårare och svårare att få förstahandskontrakt. Samtidigt har Alliansen tagit bort möjligheten att i efterhand överklaga ockerhyror, något som riskerar att göra att desperata studenter utnyttjas.

Alliansen har nu haft sex år på sig att reagera men ännu verkar inte särskilt mycket ske. Mest handlar det om att göra andrahandsuthyrning mer attraktivt. Det räcker inte tycker vi i den gröna rörelsen.

Igår skrev jag tillsammans med Gröna Studenters Lorentz Tovatt på SVT Debatt om SSCO:s rapport och Grön Ungdoms språkrör Björn Lindgren skrev om bostadsituationen på SVD Brännpunkt. I båda artiklarna återfanns förslag som skulle kunna kickstarta en del nybyggnation av just studentbostäder.

Genom att slopa fastighetsavgiften för korridorsrum och kraftigt sänka den för små ettor skulle det bli mer attraktivt att bygga nya studentbostäder. Idag är fastighetsavgiften för t.ex. korridorsrum nämligen orättvis sett till utrustning och storlek. Att öppna upp för Akademiska Hus, Universiteten och AP-fonderna att långsiktig investera i infrastruktur när börsen är som osäkrast är också någonting vi föreslår då förslaget skulle kunna lösgöra stora summor pengar som kan gå till nya bostäder.

Det är den här typen av konkreta förslag som behövs för att studenternas bostadsituation ska kunna lösas. Studenterna är Sveriges framtid och det går inte att studera kvalitativt om man inte vet vart man ska sova om två veckor.

Sagan om kvalificerat skolkande

11 Maj

Skolverket, Skolinspektionen och Barnombudsmannen säger alla nej till skolk i betyget men Skolministern säger ändå sann Björklund-anda Ja och nu ska skolk återigen synas i betyget.

Remissinstanserna säger förstås bestämt nej med goda anledningar. Att införa skolk i betyget är ju att angripa symptomen istället för problemet. För inte kommer den mobbade eleven som inte vågar komma till skolan ta sig dit bara för att det skrivs in i betyget?  Tidigare försök i Stockholm har inte heller visat på minskande skolk.

Men det här inlägget kommer ta upp helt andra problem. Jag tänkte istället titta lite på hur man kan komma undan att få skolk inskrivet i betyget.

Under både gymnasiet och högstadiet satt jag i alla möjliga slags råd. Vissa för att jag intresserade mig och vissa för att det var skönt att slippa lite skola. Mötena kunde förläggas lite hur som helst och vipps så hade man en helt accepterad anledning att missa vissa lektioner. Hur ska detta synas på mitt betyg?

Under gymnasiet, främst under trean, hade jag en extremt låg närvaro, men det mesta hamnade under kategorin sjukfrånvaro. Denna frånvaro var till viss del riktig men till stor del handlade det om att jag inte stimulerades i skolan. Frågan är däremot hur min sjukfrånvaro ska kollas upp. Hur ska den synas på mitt betyg?

Vissa lärare tog dessutom inte närvaro och andra lät mig komma undan med mer frånvaro än andra. Vissa lärare gav mig till och med frånvaro när jag var närvarande. I vissa fall fick man till och med studera på annan plats än i klassrummet. Toppen med friare undervisningsmetoder, men hur ska min eventuella frånvaro synas på mitt betyg?

Att satt betyg påverkas av elevens relation med läraren vet vi redan, och det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda med skolk. Jag skulle precis som många andra säkert komma undan med att skolka eftersom jag hade det relativt lätt i skolan och därför kunde leverera även om jag inte var närvarande på alla lektioner. Men är det verkligen schysst att jag kommer undan med mitt skolk bara för att jag hade lätt för mig? Hur ska den här typen av frånvaro synas på mitt betyg?

Men jag har förstås gått på en skola som har löst alla dessa problem. En skola där man i allra högsta grad kunde följa elevers skolkande och där man fick prickar i sitt betyg. Det har säkert varit uppe på bloggen förut men jag har studerat ett år vid Edgewood High School i Trenton, Ohio.

Alla lektioner började där exakt samtidigt och slutade exakt samtidigt. Dörrarna låstes när klockan ringde och lärarna var tvungna att omedelbar föra in närvaron i ett datasystem. Eventuell frånvaro eller försening syntes genast, om man inte var bundis med läraren förstås, det kom inte ens det systemet undan. För att minimera lärarnas godtyckliga inlämning av uppgifter hade man övervakningskameror i samtliga korridorer samt patrullerande personal som höll koll på elever på drift. För att lämna lektionen för att gå på toa behövde man lärarens underskrift i skolans officiella block och om man tappat bort sitt var man körd. En av mina lärare gav dessutom elever som gick på toa mer än två gånger per termin poängavdrag varje gång de bad om att få gå (poängen räknades om till ett betygssnitt som sedan var ens slutbetyg). Återigen kunde man till och med här komma undan om man var bundis med de som patrullerade så inte ens här blev systemet perfekt.

Om det var så att man sjukanmälde sig mer än två dagar på en termin krävdes läkarintyg. Ett intyg per dag. Att skaffa intyg kostade båda tid och pengar för eleven och föräldern och många gick helt enkelt ut med en massa frånvaro på sina betyg för att de inte hade den tiden eller de pengarna. Andra klarade sig fläckfritt för att de stod på god fot med lärarna, och då var det ändå på en skola med storebrorsamhälleskompex.

Att införa skolk i betyget är alltså inte bara tokigt i teorin, det är dessutom svårgenomförbart i praktiken. Jag har svårt att se hur det ska lösa problem eller skötas lika runt om i landet, och det i sig är ett problem.

Det finns många barn som Isak i Sverige

12 Feb

På SvD kan man läsa om hur en sexåring i Jönköpings kommun blev huggen i nacken med en bordskniv för att han gillade rosa kläder, balett och nagellack. Om man läser mammans blogg kan man snabbt läsa sig till att det inte var hela historien.

Hugget var snarare en utlösande faktum som har fått fallet att uppmärksammas. Isak, som pojken heter, har alltid stuckit ut. Valt rosa kläder och tyckt om att gå i högklackat. Han har stuckit ut från den i Sverige rådande heteronormen och har tyvärr fått betala priset för det.

Jag har precis läst hela moderns blogginlägg och är riktigt illa berörd. Hon berättar om en oförstående skola som menar att hon som moder ”borde förbereda Isak på att han kan bli mobbad” eftersom att han är sig själv. Hur de konsekvent valt att se bråk och hårda ord som enskilda incidenter snarare än den mobbning de var.

Det verkar som att många ifrågasatt varför mamman låtit Isak gå kvar i skolan istället för att låta honom byta. Jag har full förståelse för att mamman lät honom gå kvar. Det är svårt att riva upp rötterna för en sexåring och att ta bort honom från alla hans vänner. Från vad jag har läst låter det som att mamman varit exceptionellt duktig som stöttat Isak att vara den han är istället för att försöka få honom att passa in.

Isak är knappast ensammen om att uppleva den här typen av mobbning i dagens Sverige. När jag växte upp i Örnsköldsvik var stämningen på Höglandskolan, som var min grundskola, ofta hård, och inte sällan hatisk mot de som stack ut. Som värst vill jag minnas att det var på högstadiet då den tid man fick för att ”prata om känslor” oftast blev ett maraton i homofobi bland killarna i klassen.Det hände att jag blev utsatt och kunde oftast skaka av mig det, men jag känner de som inte kunde göra det och som istället fick växa upp under glåpord och en oförstående skola.

Isaks mamma skrev på bloggen att hon önskade att Isaks lärare kunde ta en kurs i Genus för att förstå lite mer. Det är nog en del av sanningen. Lärare har svårt för att hantera situationer där någon inte passar in i samhällets normer och jag tror att lite genusvetenskap hade varit bra i de fallen. Men redan idag finns det faktiskt verktyg som skolorna ska arbeta med.

Varje skola ska idag upprätta en likabehandlingsplan som man ska arbeta efter. Det är en fantastisk tanke som fungerat väldigt dåligt i praktiken. Jag hade turen att jag satt med i Nolaskolans (min gymnasieskola) elevrådsstyrelse när vi skulle förnya skolans likabehandlingsplan. Vi tog då vårt uppdrag väldigt seriöst och lämnade in ett väldigt genomarbetat förslag till skolkonferensen (de hade själva inte ändrat någonting) som verkade intresserade av vad vi gjort. Vi poängterade brister vid uppföljning när anmälan gjorts, vi poängterade att det inte fanns någon som var ansvarig för att planen skulle följas och vi påpekade att de projekt som fanns med i förra årets plan aldrig genomfördes. I den plan som fanns stod det att skolan skulle delta i regnbågsveckan med talare och aktiviteter men veckan hade passerat utan att skolan uppmärksammat den. Jag hade tillsammans med ett par elever i min klass till och med bett om att få gå och se pjäsen In Hate We Trust som hade gått upp på Folkets Hus under veckan men det hade inte gått så vi hade istället gått och sett den på kvällen.

Trots att skolan verkade ha lyssnat och tagit till sig våra förslag hände dock ingenting. Inte till en början i alla fall. Sen hände någonting som skakade om hela kommunen. Uppdrag Granskning sände sitt program om händelserna i Bjästa. Det var en historia om två flickor som blev utsatta för det värsta man kan tänka sig och om en skola och en bygd som vänt ryggen till. Nu reagerade kommunen, och skolan äntligen. Så vitt jag vet arbetar Nolaskolan nu aktivt med att förebygga internetmobbning och med att prata med eleverna om sex och samlevnad. Problemet är bara att det värsta tänkbara behövde inträffa innan det hände.

Samma sak kommer förhoppningsvis hända i Jönköping nu. Isak bör gjort att staden fått upp ögonen för att sånt här händer och förhoppningsvis tar de tag i de problem som finns. Men Isak är inte unik i Sverige. I hela landet finns det barn, tonåringar och vuxna som dagligen räds att lämna hemmet för att de inte passar in i samhällets normer. Vi måste börja ta tag i de normer som formar, och begränsar vårat samhälle och vi måste göra det innan någon får en bordskniv nacken, ett glåpord i korridoren eller ett rykte spridit bakom sin rygg.

Även i Jönköpingsposten.

Rätten att överklaga betyg borde vara självklar

25 Jan

Jag har tillsammans med Moderaten Josefin Strömberg skrivit en debattartikel om rätten att få överklaga sina betyg. Den går idag (25/1-10) att läsa i Sundsvalls Tidning. Jag klistrar också in hela artikeln här nedanför; (Finns nu även på Teknikdebatt.se)

Rätten att överklaga betyg borde vara självklar

Alla känner nog någon som varit missnöjd med ett betyg. Oftast handlar det om att man inte presterat som man önskat men i vissa fall handlar det om annat. Lärare kan precis som alla andra göra misstag och ibland går en dålig relation till eleven ut över dennes betyg och när det händer står eleven idag helt maktlös. Det finns ingen instans att överklaga till och inte ens rektorn kan göra någonting.

Andelen elever som fått ett lägre kursbetyg i engelska än deras provbetyg var 2010 5,2% som snitt i Sverige medan 10,9% fick högre satta betyg (statistik hämtat från SKL:s Öppna Jämförelser grundskola 2010). Att lärare är olika generösa med betyg är allmänt känt och det är ett problem. Vissa lärare är väldigt generösa medan man hos andra lärare måste jobba dubbelt så hårt för sitt G. Förutom att det är orättvist gentemot eleverna då lärare slarvar med betygssättning så ställer detta till med problem för individen när denna ska söka till universitet/högskola och därmed konkurrerar med sina betyg. Det blir en orättvis konkurrens när betygen som man söker in med saknar legitimitet.

Vi är överens om att det bör vara en rättighet för varje elev att överklaga sina betyg om de känner sig orättvist betygsatt efter varje avslutad kurs. Kritikernas främsta argument är att detta kommer skapa en enorm byråkrati. Det ändrar dock inte det faktum att betygsättning är en myndighetsutövning och likt alla andra myndighetsutövningar bör det finnas rättighet att överklaga denna. Likväl som studenter kan överklaga CSN:s beslut om de blivit nekad studielån eller en privatpersons rätt att överklaga en dom i länsrätten bör även en elever kunna överklaga ett betyg.

Betyg är något som följer med eleven resten av livet och det är viktigt att dessa är rättvist och noggrant satta. Skulle rätten att överklaga beslut finnas i Sverige skulle även läraren behöva dokumentera elevers utveckling noggrannare och vara extra noggrann vid betygssättning. Möjligheten att sätta betyg efter sin subjektiva uppfattning om eleven som person skulle då minska. Idén är inte heller unik internationellt. I Finland har man nu kunnat överklaga betygen i ett par år och det har där ytterligare stärkt den skola som idag anses vara världens bästa.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) tog nyligen emot en svensk utredning om rätten till att överklaga sina betyg och där vara slutsatserna klara – Rätten att överklaga ens betyg är ett måste i en rättssäker skola.

Kritikerna är rädda för att detta ska skapa en enorm byråkrati, men i de absolut flesta fall är läraren överens med eleven om vilket betyg denna bör få. Rätten måste dock finnas till för de få fall där en elev hamnar i kläm. Vi vill därför gemensamt uppmana Sveriges politiker att skydda eleverna i den svenska skolan. Ge dem möjligheten till rättvisa betyg som motiverar dem att studera och som ger dem en trygg fortsättning i livet.

Josefin Strömberg

Vice Ordförande MUF Västernorrland

Jakob Lundgren

Språkrör Grön Ungdom Norr

Studenter borde rösta rödgrönt

6 Sep

Jag skriver i dagens Norran (6/9-10) om varför studenter borde rösta på oss Rödgröna;

Studenter borde rösta rödgrönt

Alliansen har glömt bort oss unga.

Det blir uppenbart när man läser deras valmanifest.

I Stockholm har man bara påbörjat byggnationen av 28 studentlägenheter under mandatperioden. Detta trots att det går 80 000 studenter på Stockholms 12 000 studentlägenheter. Om byggnationen fortsätter i samma takt skulle det ta 10 000 år innan vi lyckats bygga bort bostadsbristen i Stockholm – förutsatt att det inte blir fler studenter. Trots detta presenterar Alliansen inga förslag på hur man ska öka bostadsbyggandet utan vill i stället att studenterna ska bli inneboende hos någon annan.

Vi rödgröna tycker det är viktigt att studenter ska få en chans att skaffa sig en egen bostad. Därför vill vi skapa ett statligt investeringsstöd som ska gå till nya hyresrätter. Målet är att det ska byggas 40 000 bostäder årligen och att majoriteten av dem ska vara hyresrätter.

Det rödgröna samarbetet vill också höja kvaliteten på studierna och göra det lättare att studera. Genom att höja studiebidraget med 400 kronor och studielånet med 200 kronor kommer fler att ha råd att studera och Sveriges studenter kommer inte att gå ut lika skuldsatta som i dag. Detta ställs mot Alliansens förslag om att höja lånet, och endast lånet med 500 kronor.

Dessutom satsar det rödgröna samarbetet miljoner på att göra våra svenska högskolor och universitet bättre. Genom att satsa 600 miljoner kronor på fler lärarledda timmar och 40 miljoner kronor på mer praktik i skolan skapar vi en skarpare utbildning som kan leda unga ut i arbetslivet. Vi vill dessutom satsa 300 miljoner kronor på studie- och yrkesvägledningen i gymnasie- och högskolan. Det gör att fler unga kommer att kunna göra ett val de är nöjda med när de bestämmer sig för vad de vill arbeta med.

Som student beklagar jag att Alliansen inte tar mina behov på allvar. Det gör mitt val enkelt. Det står mellan en Allians som står handfallna och utan förslag och ett rödgrönt samarbete som har flera skarpa förslag för hur man vill göra det lättare för fler att studera.

Jakob Lundgren

språkrör, Grön Ungdom Norr