Arkiv | Brott & Straff RSS feed for this section

DO finns för att hjälpa de svaga, Skyttedal

17 Maj

Kristdemokratiska ungdomsförbundets nyvalda ordförande Sara Skyttedal fortsätter tyvärr förbundets inslagna väg mot någon slags nykonservatism genom att skriva att de vill avskaffa Diskrimineringsombudsmannen (DO) på SVT Debatt. Själv diskrimineringen som existerar i samhället verkar hon förminska till en ”kränkthetskultur”.

Därför har jag tillsammans med Matilda Andersson som sitter i Grön Ungdoms förbundsstyrelse skrivit en replik som igår den 16 maj 2013 fanns att läsa på SVT Debatt. Klicka dig vidare här eller läs artikeln i sin helhet här nedanför;

 

DO finns för att hjälpa de svaga, Skyttedal

Idag lever vi tyvärr inte i ett samhälle där alla behandlas lika. Allt för ofta händer det att personer behandlas olika på grund av sitt ursprung, sexualitet, kön, könsöverskridande uttryck eller identitet, ålder, funktionsnedsättning eller religion.

I Sverige har våra folkvalda beslutat att detta inte ska vara tillåtet och därför har riksdagen instiftat diskrimineringslagen.

Denna lag gör det möjligt för den som känner sig diskriminerad att i domstol kräva att missförhållandena justeras. Orätt blir rätt. Men att driva rättsprocesser är dyrt i Sverige och därför instiftades också Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Matilda&Jakob

DO har tidigare gått under flera olika konstellationer innan det blev just DO, men syftet har alltid varit desamma. DO driver rättsprocesserna åt de som drabbats av diskriminering så att orätt ska kunna bli rätt även man inte har pengar i plånboken. Det tycker vi i Grön Ungdom är bra och viktigt!

Det tycker däremot inte KDU. Deras nyvalda ordförande Sara Skyttedal skriverpå SVT Debatt att DO borde avskaffas. Som anledning till detta anger hon ett antal skäl som ofta är missvisande eller bara berättar delar av sanningen.

Skyttedal menar att dagens diskrimineringslag förbjuder all form av särbehandling och att till exempel åldersgränser på krogen är likställt med att bli särbehandlad inom vården. Detta är oetiskt, hävdar hon.

Vi menar att hennes påstående är missvisande.

Diskrimineringslagen innehåller flera undantag gällande vad som anses vara diskriminering. Alltså är all särbehandling inte otillåten. En av de former som råkar vara tillåten är också just åldersgränser på krogen (§12b p. 3, diskrimineringslagen). Däremot är det inte tillåtet att införa olika åldersgränser för kvinnor och män. Skyttedal har senare i sociala medier menat att det var detta hon åsyftade, men det framgår inte av hennes artikel och är därför viktigt att påpeka.

Sara Skyttedal skriver också att denna typ av fall bäst behandlas på en civilrättslig basis, utan DO:s inblandning. Men redan idag kan man som privatperson välja att driva dessa fall helt själv om man så vill. DO finns där för den som vill ha stöd i att driva sina fall.

Ingenstans i sin artikel skriver däremot Skyttedal om kostnaden den diskriminerade kan komma att bära om de väljer att gå upp i rätten mot ett stort internationellt bolag. Ingenstans skriver hon om hur den redan utsatta nu också kan behöva betala höga rättegångskostnader om de förlorar.

Det går att diskutera om diskrimineringsombudsmannens uppdrag från riksdagen ska justeras. Det går också att diskutera om DO agerat korrekt i varje enskilt fall. Men att onyanserat vilja avskaffa DO och att använda missvisande argument som skäl för detta är att slå blint.

Då missar man varför vi har en diskrimineringsombudsman. Vi har det för att hjälpa de svaga och för att göra att den som behandlats orätt inte ska behöva uppleva det på nytt i framtiden.

Matilda Andersson, förbundsstyrelseledamot Grön Ungdom
Jakob Lundgren, Grön Ungdom

Vad kan man lagstifta fram egentligen?

13 Mar

Som politiker är jag väldigt konsekvensinriktad. Ett ideologiskt tveksamt beslut kan för mig rättfärdigas om det i överlag har positiva effekter. Ibland kan det räcka med att de positiva effekterna i överlag är större och ibland behöver de vara överväldigande men ändock är effekten i slutändan det viktigaste.

Det tycker jag gör mig till en lite bättre politiker. Ideologiska skygglappar försvinner till viss del och resultatet står i fokus. Det innebär dock inte att resultatet i sig inte är beroende av ideologi.

Det här innebär att jag till exempel är för kvotering av bolagsstyrelser. För mig är kvotering någonting som i grunden är dåligt men effekten av kvoteringen är mer jämställda bolagsstyrelser och därmed kan jag godta verktyget. Många andra politiker tycker helt annorlunda. Antingen ställer de inte upp på premissen att vi bör sträva efter jämställda bolagsstyrelser och därmed är inte effekten relevant att ta ställning till eller så är de rent ideologiskt mot verktyget kvotering. De senaste av de två är nog vanligast i den svenska debatten.

Dagens Alliansregering är också ett exempel på det senaste. Man tror inte att man kan kvotera fram jämställdhet. Dels för att man inte tycker om verktyget och dels för att man inte tror att det blir en sann jämställdhet.

Jag kan egentligen ställa upp på båda premisserna som Alliansen i allmänhet ställer upp. Jag ogillar, precis som jag tidigare påpekade, verktyget kvotering och jag tror precis som Alliansen inte att effekten blir en sann jämställdhet. För mig aspirerar dock inte en kvoteringslag heller till att skapa någon sann jämställdhet utan det handlar om en spark i rumpan.

Det är ett faktum att lika tenderar att välja lika och det innebär att de män som idag sitter i bolagsstyrelser helt sonika väljer in fler män när ett val blir aktuellt. Jag menar inte att männen konspirerar mot kvinnor utan att det helt enkelt existerar en struktur som gör att män strukturellt kvoteras in till styrelserna. Det problemet kommer en kvoteringslag till rätta med när man med en spark rättar till dimensionerna på styrelserna. Det skapas inte en sann jämställdhet men man kan mycket väl komma åt den strukturella ojämställdheten som idag finns. Det räcker för mig för att man ska kunna motivera kvoteringen som verktyg. Och det gäller även för andra lagar som åsyftar att göra samhället lite mer jämställt.

Men lagstifta fram jämställdhet kan man inte. Det tror varken jag eller Alliansen.

Kristdemokraterna verkar däremot tro att man kan lagstifta fram andra saker. Andra mer abstrakta och svårmätta saker. En sån sak är mod. Och det har jag svårt att förstå.

Kristdemokraterna tror alltså inte att man kan lagstifta fram jämställdhet, som ändå i någon mån går att mäta i absoluta tal, men man tror att man kan lagstifta fram den abstrakta känslan, eller driften, mod.

Jag talar förstås om den civilkuragelag som Kristdemokraterna drivit på och som Alliansen sedermera gått med på att utreda. Lagen skulle innebära att man kan bli straffad för att man inte ingripit när man sett ett brott begås. Syftet är förstås förståeligt. Man vill att medborgarna ska agera solidariskt och rädda varandra när hjälp behövs och det är ett syfte som kan kan förstå och ett mål som jag kan dela.

Lagstiftning blir dock för mig i detta fall, precis som i det förra, ett medel jag ogärna använder. Det blir så ännu mer i detta fall då det handlar om någonting ännu mer abstrakt än jämställdhet.

Att Kristdemokraterna däremot verkar tycka att det går att lagstifta fram mod är för mig ett under. Antingen följer de inte samma metodik som de verkar göra i fallet med kvotering eller så är det helt enkelt ideologiskt blinda.

Effekterna av lagen är i detta fall dessutom i allra högsta grad negativa snarare än positiva. Expertutredningen som gjorts kommer till följande slutsatser;

Utredningen konstaterar att en sådan lagstiftning (Civilkuragelag, min anmärkning) inte skulle få någon nämnvärd positiv effekt. Däremot skulle den minska människors benägenhet att anmäla och vittna om övergrepp och olyckshändelser i fall då de själva inte gjort tillräckligt för att hjälpa.

Eftersom är effekterna i överlag verkar vara negativa och eftersom lagstiftning enligt mig i grunden är negativt är jag emot en så kallad civilkuragelag.

Hur Kristdemokraterna tänker agera vet jag inte än men jag ser fram emot att se vilket beslut de tar nu när det har utredningen i handen.

Om de går vidare med lagstiftningsprocessen så verkar de ju dels tycka att man kan lagstifta fram abstrakta känslor och varför kan man i så fall inte lagstifta fram jämställdhet? Och om man går vidare så väljer man också att helt bortse från effekterna och menar att det symboliska, ideologiska värdet står över effekterna beslutet kan få. I det fallet är Kristdemokraterna dels förblindad av ideologiska skygglappar och dels kan man väl verkligen ställa sig frågan varför man inte tror på lagstiftning när det handlar om jämställdhet.

Om man ändå tycker att det symboliska värdet är större än effekterna, och om effekterna ändå kan antas vara positiva, varför vill man då inte lagstifta fram jämställdhet när man är villig att lagstifta fram andra värden där effekterna inte ens är positiva?

Inlägget redigerades den 14 mars. Det som ändrades var att jag endast syftade till att Kristdemokraterna drivt frågan om civilkuragelag istället för att hela Alliansen gjort det. Anledningen till att jag trodde att hela Alliansen gjort det är att uttalanden från Kristdemokrater gett mig den bilden. Jag ber om ursäkt om mina tidigare formuleringen förvirrat någon.

Vem ska betala för drogtesterna?

2 Jul

Idag träder ett antal nya lagar i kraft. En av dessa nya lagar är den kritiserade lagen om att barn under femton år ska kunna drogtestas mot deras och deras föräldrars vilja (någonting de Rödgröna för övrigt säger nej till). En annan lag innebär att brottslingar som drogtestas via urinprov under en utredning ska tvingas betala för dessa. Detta borde förstås inte vara jätteintressant eftersom barn under femton år inte är straffmyndiga och därför inte heller ska kunna åläggas med straff, vilket är ett krav för att man ska behöva stå för kostnaden för urinprov.

Men eftersom Alliansen med Beatrice Ask (M) i spetsen redan beslutat att föräldrarna ska kunna hållas ansvariga för brott deras barn begår. (I dagsläget endast om de är över femton, men det är någonting som kan förändras i och med att Ask vill se brottsutredningar även för straffomyndiga. Lagrådet varnar också för att Asks agerande kan vara första steget mot en sänkt straffmyndighetsålder.)

Så frågan blir i förlängningen;

Ska föräldrar tvingas betala för drogtester de inte ville att deras barn skulle tvingas ta?

Rödgröna säger nej till att med tvång drogtesta barn

12 Apr

Den 30’e mars 2010 lämnades ett Rödgrönt förslag in i frågan om att tvångsdrogtesta barn under 15 år, och jag är väldigt glad över att de Rödgröna väljer att gemensamt agera i frågan.

Jag har även tidigare skrivit om frågan.

Här nedan kommer den Rödgröna motionen i sin helhet:

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens förslag om att ge polisen möjlighet att ta drogtester tvångsvis på barn under 15 år.
Motivering
Vi rödgröna står för en politik som agerar kraftfullt mot brottsligheten och brottslighetens orsaker. Vi menar att varje människa har ett tydligt personligt ansvar för sina handlingar. När brott begås är det viktigt att samhället reagerar snabbt och att det finns tydlighet i samhällets reaktioner. Men reaktionerna mot brott måste vara kloka och sträva efter att leda till minskad framtida brottslighet, i synnerhet när det gäller ungdomar som begår brott.

Det mest effektiva sättet att bekämpa brottslighet är att se till att den aldrig inträffar. Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter insatser på samtliga nivåer i samhället. Det handlar såväl om individens ansvar som om det lokala samhället, organisations- och näringslivet och den nationella politiken.

Arbetslöshet, fattigdom, missbruk och brister i integration är en grogrund för kriminalitet. En stor del av brottsligheten i dag har sin början i sådana förhållanden. Det gäller inte minst ungdomar som kommer snett i tidig ålder och som hamnar i kriminalitet. Människor från dessa förhållanden är även oftare själva utsatta för övergrepp och brottslighet. Ökade ekonomiska och sociala klyftor mellan människor leder till ökad kriminalitet. Den solidariska välfärdsmodell vi rödgröna förespråkar är därför ett effektivt sätt att förebygga att kriminalitet uppstår.

Tillgången till jobb, utbildning, bra boende och trygghet i livets olika skeden kan utgöra skillnaden mellan att hamna i utanförskap, frustration och kriminalitet eller att få möjlighet att vara en medborgare som kan delta aktivt i det goda samhället. Detta synsätt är den största skillnaden mellan oss och den moderatstyrda regeringen. Regeringen avstår från att se till brottens orsaker, det förebyggande arbetet saknas i viktiga delar och man för en politik som leder till ökade klyftor. Exempelvis inrättade den förra regeringen Mobilisering mot narkotika (MOB). Myndigheten hade som uppgift att initiera och samordna insatser på nationell nivå mot narkotika, och arbetet var mycket framgångsrikt. Ett av de första initiativen den borgerliga regeringen tog var att ta bort denna satsning. Ett annat projekt som nu lagts ned av den borgerliga regeringen är Motverka våld och gäng (MVG). Projektet har haft som syfte att minska återfallen i brott, att öka delaktigheten och fördjupa samarbetet mellan alla som ska utgöra ett nätverk runt ungdomarna. Resultatet har varit mycket lyckat. Sju av tio har slutat med brott.

Regeringen presenterar nu en proposition som innebär en rad förändringar för hur unga lagöverträdare, barn under 15 år, ska hanteras. Det handlar framförallt om att brott, begångna av barn under 15 år ska utredas i större utsträckning. Polisen får härvidlag större befogenheter, såsom möjlighet att i ökad utsträckning använda tvångsmedel. Polisen behöver inte heller kontakta socialtjänsten i samma utsträckning som tidigare för att initiera åtgärder.

Det är viktigt att åtgärder mot kriminella beteenden kan initieras tidigt. Huvudregeln måste vara att det är vårdnadshavarnas ansvar att se till att deras barn får den fostran, kärlek och stöttning som krävs för att de ska utvecklas och ta ett allt större ansvar. Om vårdnadshavarna behöver hjälp i detta ska de kunna få stöttning och hjälp från socialtjänsten. I vissa fall kan det dock vara nödvändigt att även andra myndigheter kopplas in, som polisen. För barn under 15 år ska syftet med polisens initierande inte vara annat än tidigare, dvs. att ge barnet ökade möjligheter till stöd och hjälp. Trots att det nu läggs större fokus på polisens brottsutredande uppdrag än tidigare ser vi det ändå som positivt att polisen i större utsträckning, vid relativt allvarliga brott, kan ta initiativ till att utreda brott begångna av barn under 15 år. Det är emellertid viktigt att reformen följs upp.

Regeringen inför även en möjlighet för polisen att tvångsvis drogtesta ungdomar. Att bekämpa droger är kanske en av de allra viktigaste åtgärderna för att förhindra utslagning och kriminalitet. Därför är det viktigt med tidigt upptäckande och tidiga insatser mot unga som missbrukar. Samtidigt är det mycket viktigt på vilket sätt vuxna tar sig an drogproblematiken hos barn. Att bygga förtroende är oerhört viktigt. Därför arbetar ledande experter, som exempelvis Maria Ungdom i Stockholm, i dag med att ta drogtester på barn under medverkan av vårdnadshavarna och socialtjänsten. Föräldrars medverkan är ofta en nyckelfaktor. Droganvändning är ofta bara en del av en större problematik för dessa barn. Det är nästan alltid nödvändigt att analysera barnens hela situation och stötta dem inom ett flertal områden. Tyvärr väljer regeringen i sitt förslag att lägga alltför stort fokus på polisens möjligheter att ta drogtester tvångsvis. Sådana drogtester på barn riskerar att leda helt fel. I stället för att uppmärksamma och lösa problem riskerar tvångsvisa drogtester att dölja problemen och förlänga tiden till nödvändiga insatser. Flera substanser ger inte utslag i drogtester. Unga som använder sig av droger är inte heller sällan förslagna vad gäller olika strategier för att dölja droganvändandet. Ger inte drogtestet något utslag kan både föräldrar och socialtjänst invaggas i en falsk säkerhet som kan få allvarliga konsekvenser för den unge eftersom det då finns risk för ännu senare upptäckter och för att man missar de bakomliggande problemen, t.ex. psykisk ohälsa. Det finns även risk för att polisen kommer att överutnyttja möjligheterna att ta drogtester när den inte behöver ha kontakt med vårdnadshavare eller socialtjänst. Ett sådant överutnyttjande riskerar i sin tur att minska ungas förtroende för vuxenvärlden och därmed deras vilja att både söka och ta emot hjälp.

Om regeringen trots starka skäl mot tvångsvis drogtestning ändå menar att sådan ska införas, borde man kunna visa starka skäl för detta. Några sådana skäl hittar vi inte i propositionen. Vi menar därför liksom flera tunga remissinstanser och Lagrådet att tvångsvisa drogtester på det sätt regeringen föreslår är fel väg att gå. Riksdagen bör därför avslå polisens möjligheter att ta drogtester tvångsvis på barn under 15 år.

Stockholm den 30 mars 2010
Thomas Bodström (s)
Margareta Persson (s) Elisebeht Markström (s)
Karl Gustav Abramsson (s) Kerstin Haglö (s)
Christer Adelsbo (s) Maryam Yazdanfar (s)
Alice Åström (v) Mehmet Kaplan (mp)
Lena Olsson (v)

Ask (M) vill straffa misstänkta brottslingar innan de dömts

19 Mar

Den moderata justitieministern Beatrice Ask tycker att man ska skicka ut kulörta kuvert till misstänkta sexköpare så att alla i deras familj och deras närhet vet om att de är misstänka för ett brott. Om man faktiskt har begått det eller inte verkar inte göra någon skillnad tycker Ask (M).

Hon tycker också att det är bra om förälderns (i hennes fall stereotypiskt nog en fader) barn får veta om att föräldern är misstänkt för att ha köpt sex. Det riskerar att helt och hållet förstöra relationerna inom familjen och det utan att föräldern ens blivit dömd för ett brott i rätten och det är inte så en rättsstat ska fungera. Straff ska inte utdelas innan den åtalade bevisats vara skyldig

Asks syn på brott och straff riskerar att omkullkasta hela det svenska rättssystemet, för i hennes värld är det viktiga inte om du begått brottet eller inte utan att du blir straffad oavsett utfall.

Tillagt 19:34 19/3

Även den Kristdemokratiska riksdagsledamoten Inger Davidsson håller med Justitieministern Ask om att man ska hänga ut personer som är misstänkta för sexköp.

Läs även Alliansfritt Sverige, Amanda Brihed och Johan Westerholm.

Barn ska inte tvingas till att ta drogtester!

16 Mar

Regeringens lagförslag om att tillåta ofrivilliga drogtester på barn under femton år fick under enorm kritik från Lagrådet under remisstiden.  De säger nej på grund av att kränkningen av den personliga integriteten skulle vara allt för stor då den som drogtestas under övervakning måste ta ett urinprov. De menade också att de här skulle kunna vara första steget i en sänkt straffmyndighetsålder och att fokus går från att hjälpa barnet till att utreda ett brott.

Folkpartiets juridiske talesperson går sedan ut och anklagar helt utan grunder Lagrådet för att vilja legalisera narkotika. Nu visar det sig också att Alliansen helt och hållet väljer att förbise Lagrådets enorma kritik och väljer att fortsätta driva igenom att barn under femton år ska tvingas att ge drogtester.

Detta är för mig helt orimligt. Inte bara för att regeringen urholkar värdet av Lagrådet som remissinstans utan också för att lagförslaget innebär en orimlig kränkning av den personliga integriteten och en förändring i hur vi ser på barn som begår brott.

När det handlar om barn som begår ett brott så är det för mig självklart att fokuset ska ligga på att hjälpa det barnet på alla sätt som går, och inte på att utreda brottet. Brottet blir irrelevant då barnet ändå inte kan hållas skyldigt för det och därför blir det också orimligt att polisen ska drogtesta barnet, för vars ska man komma med det? Man vet oftast ändå om hjälpinsatser krävs eller inte och det här förslaget innebär att fokuset flyttas från dem till att utreda brott (kanske för att döma föräldrarna?).

Själva drogtestet är också en orimlig kränkning på ett barns privatliv. Att under polisens tvång och övervakning tvingas kissa i en burk är extremt kränkande och jag tillåter mig själv att inspireras av Niclas Persson och citera barnkonventionen;

Art. 16 Rätt till privat- och familjeliv.

1. Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.

2. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

Utöver allt det så kan det här förslaget också innebära att polisen kommer att använda drogtesterna som ett maktmedel mot ungdomar, och det är någonting som nog få av oss vill se.

De som ivrat mest för den här lagändringen och även för drogtester inom skolan är Folkpartiet Liberalerna. Men det jag undrar idag, så som så många andra dagar är vars Folkpartiets liberala värderingar egentligen tagit vägen, för inte återfinns de i deras politik i alla fall.

Läs även Amanda Brihed och Mikael Elmlund.

Alliansen: Låt föräldrarna straffas för barnens brott

11 Feb

Att den som begår ett brott också straffas för det brottet är en självklarhet i ett rättssamhälle. Varför ska någon annan straffas för ett brott de själva inte begått?

Nu är det inte lika självklart längre. Idag kommer regeringen antagligen klubba igenom ett förslag från Justitieminister Beatrice Ask (M) som innebär att föräldrar ska tvingas stå till svars för de brott som deras barn eventuellt begår*.

Beatrice menar att ”föräldrar är ansvariga för sina barn” men innebär de att de ska bli straffade om barnen begår ett brott? Den parallellen kan inte jag dra, och det kan ingen annan heller.

Men vad händer i en familj när föräldrarna får ta straffet för någon annans brott? Vad händer i en konfliktfylld familj där föräldrarna kanske missbrukar eller ännu värre, förbättras barnens situation då? Förbättras familjens situation av att föräldrarna får ta straffet för ett brott de inte har begått?

Knappast. Motsatsen är sannolikare.

Förslaget har också fått kritik på så gott som alla instanser och Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Advokatsamfundet, Stockholms universitet, Uppsala Universitet, Föreningen Hem och Skola samt Malmö och Nacka tingsrätt har alla varit emot förslaget.

Lagförslaget saknar också all vetenskaplig grund och ingen forskning tyder på att någonting sånt här skulle kunna sänka ungdomsbrottsligheten. Men sen när bryr sig Beatrice Ask om sånt?