Vågmästarrollen

8 Aug

I Sverige har vi idag en minoritetsregering, det skulle nog de flesta hålla med om. Det innebär att Alliansen som sitter i regeringsställning inte själva sitter på en majoritet av riksdagens platser och därmed alltid måste få stöd av minst ett parti till för att kunna driva igenom sin politik. Det Rödgröna samarbetet som fanns i formaliserad form fram tills valet 2010 finns inte längre kvar, men Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är ändå den tydliga opposition som finns idag. De tre partierna har tillsammans ett markant lägre antal riksdagsplatser än de fyra allianspartierna men faktum kvarstår att ingen sitter på en majoritet av platserna. Utöver det fd. Rödgröna samarbetet och Alliansen finns det nya riksdagspartiet Sverigedemokraterna och i riksdagskammaren är det SD som är partiet som får vågen att väga över när Alliansen inte söker stöd från S, V eller MP.

Sverigedemokraterna är idag alltså en så kallad vågmästare. Partiet som får vågen att väga över åt ett håll eller ett annat. I dagsläget har Sverigedemokraterna valt att rösta med Alliansen över nio gånger av tio när partiet har suttit i en vågmästarroll. Vid ungefär åtta procent av tillfällena har SD istället röstat med S, V och MP och då fällt regeringen tillsammans med den rödgröna oppositionen. Detta faktum har lett till mycket debatt och pajkastande mellan de två sidorna, någonting som jag tycker är mycket kontraproduktivt. Jag har tidigare själv deltagit i debatten på ÖA:s debattsida där jag svarade på en krönika från den centerpartistiska riksdagsledamoten Emil Källström. Han hade i sin krönika skrivit att S, V, MP och SD samarbetat i en fråga, vilket förstås inte var fallet. Däremot agerade SD vågmästare och fällde domen.

Den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali uttrycker idag samma tankegångar på Expressens debattsida. Varje gång Alliansen förlorar är det för att S, V och MP samarbetat med SD men när Alliansen vinner är det för att de är det större blocket, inte för att SD röstat med dem.

Faktum är förstås att få samtal verkar ha skett med Sverigedemokraterna från båda sidor. Om ytterligare samtal ägt rum har det inte framkommit. Till min vetskap har en socialdemokrat anklagats för att ha talat med SD och SD har själva erkänt att de haft överläggningar med Alliansledamöter inför omröstningen av höjda banavgifter över Öresundsbron. Jag anser inte att man har ett ansvar att samarbeta med alla partier som är invalda i riksdagen. Jag kommer aldrig kräva att Alliansen samarbetar med Vänsterpartiet och jag hoppas att de aldrig kommer att samarbeta med SD. Däremot bör Alliansen söka riksdagsmajoritet för sina beslut.

Nåja, vidare till det jag vill komma fram till. Det Emil Källström (C), Hanif Bali (M) och många andra allianspolitiker vill komma fram till är att livet vore så mycket enklare om bara S, V och MP lade ned sina röster. Hanif uttrycker det såhär när han twittrar till mig; ”@JakobLundgren Om SD hade lagt ner eller röstat på eget förslag, hade S, V, MP vunnit? ”.

Exemplet är både talande och tokigt i sin egen logik. För visst är det som han säger. Om Sverigedemokraterna inför varje votering valde att lägga ned sina röster eller valde att endast rösta på sina egna förslag skulle innebära att Alliansen aldrig förlorade voteringar i riksdagen (förutsatt att alla röstar som sina partier). Samma sak gäller också om S, V och MP skulle lägga ned sina röster. Det vill Hanif att partierna ska göra. Men så fungerar förstås inte demokratin och så bör den inte heller fungera. Utan en aktiv opposition finns förstås inte heller en aktiv, utvecklande debatt. Inte heller verkar Hanif förstå skillnaden på att lägga egna förslag och att påverka politiskt, vilket är oroande när det är en riksdagsledamot vi talar om.

Sverigedemokraterna sitter i riksdagen för att påverka, någonting annat ska man inte tro. När de lägger ett förslag markerar de åt vilket håll de vill att politiken ska utvecklas, men när de sitter i riksdagskammaren och ska rösta kan de välja att rösta på sitt eget förslag eller att stötta Alliansens förslag eller ett gemensamt förslag från S, V och MP om ett sådant finns. Om SD röstar på sitt eget förslag påverkar de inte dagspolitiken men om de väljer att förskjuta den politiska majoriteten kan de göra det. Därför kommer SD i de flesta fallen också välja att rösta med Alliansen eller S, V och MP, och i dagsläget har det valet i över nio fall av tio fallit på Alliansen.

Riksdagen består idag av åtta politiska partier och alla de partierna vill påverka den politiska dagordningen. När Alliansen inte väljer att söka stöd från ytterligare ett parti riskerar de alltid att förlora voteringar i riksdagen, och jag förstår att det måste kännas tungt för såna som Emil Källström och Hanif Bali. Att sitta i majoritet skulle göra allt så mycket enklare. Men det innebär inte att man kan ge Juholt, eller S, V och MP skulden för att SD får inflytande i politiken. Den skulden ligger hos de som inte ens vill samarbeta utan istället vill att alla andra ska lägga ned sina röster.

Advertisements

Ett svar to “Vågmästarrollen”

  1. FredrikJ 08 augusti 2011 den 20:40 #

    Problemet med ditt resonemang enl mig är att i valrörelsen så gick mycket ut på att ignorera SD, men nu är det helt plötsligt OK för oppositionen att dra fördel av dem. SD är det som ger de RödGröna makt,.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s