Det finns många barn som Isak i Sverige

12 Feb

På SvD kan man läsa om hur en sexåring i Jönköpings kommun blev huggen i nacken med en bordskniv för att han gillade rosa kläder, balett och nagellack. Om man läser mammans blogg kan man snabbt läsa sig till att det inte var hela historien.

Hugget var snarare en utlösande faktum som har fått fallet att uppmärksammas. Isak, som pojken heter, har alltid stuckit ut. Valt rosa kläder och tyckt om att gå i högklackat. Han har stuckit ut från den i Sverige rådande heteronormen och har tyvärr fått betala priset för det.

Jag har precis läst hela moderns blogginlägg och är riktigt illa berörd. Hon berättar om en oförstående skola som menar att hon som moder ”borde förbereda Isak på att han kan bli mobbad” eftersom att han är sig själv. Hur de konsekvent valt att se bråk och hårda ord som enskilda incidenter snarare än den mobbning de var.

Det verkar som att många ifrågasatt varför mamman låtit Isak gå kvar i skolan istället för att låta honom byta. Jag har full förståelse för att mamman lät honom gå kvar. Det är svårt att riva upp rötterna för en sexåring och att ta bort honom från alla hans vänner. Från vad jag har läst låter det som att mamman varit exceptionellt duktig som stöttat Isak att vara den han är istället för att försöka få honom att passa in.

Isak är knappast ensammen om att uppleva den här typen av mobbning i dagens Sverige. När jag växte upp i Örnsköldsvik var stämningen på Höglandskolan, som var min grundskola, ofta hård, och inte sällan hatisk mot de som stack ut. Som värst vill jag minnas att det var på högstadiet då den tid man fick för att ”prata om känslor” oftast blev ett maraton i homofobi bland killarna i klassen.Det hände att jag blev utsatt och kunde oftast skaka av mig det, men jag känner de som inte kunde göra det och som istället fick växa upp under glåpord och en oförstående skola.

Isaks mamma skrev på bloggen att hon önskade att Isaks lärare kunde ta en kurs i Genus för att förstå lite mer. Det är nog en del av sanningen. Lärare har svårt för att hantera situationer där någon inte passar in i samhällets normer och jag tror att lite genusvetenskap hade varit bra i de fallen. Men redan idag finns det faktiskt verktyg som skolorna ska arbeta med.

Varje skola ska idag upprätta en likabehandlingsplan som man ska arbeta efter. Det är en fantastisk tanke som fungerat väldigt dåligt i praktiken. Jag hade turen att jag satt med i Nolaskolans (min gymnasieskola) elevrådsstyrelse när vi skulle förnya skolans likabehandlingsplan. Vi tog då vårt uppdrag väldigt seriöst och lämnade in ett väldigt genomarbetat förslag till skolkonferensen (de hade själva inte ändrat någonting) som verkade intresserade av vad vi gjort. Vi poängterade brister vid uppföljning när anmälan gjorts, vi poängterade att det inte fanns någon som var ansvarig för att planen skulle följas och vi påpekade att de projekt som fanns med i förra årets plan aldrig genomfördes. I den plan som fanns stod det att skolan skulle delta i regnbågsveckan med talare och aktiviteter men veckan hade passerat utan att skolan uppmärksammat den. Jag hade tillsammans med ett par elever i min klass till och med bett om att få gå och se pjäsen In Hate We Trust som hade gått upp på Folkets Hus under veckan men det hade inte gått så vi hade istället gått och sett den på kvällen.

Trots att skolan verkade ha lyssnat och tagit till sig våra förslag hände dock ingenting. Inte till en början i alla fall. Sen hände någonting som skakade om hela kommunen. Uppdrag Granskning sände sitt program om händelserna i Bjästa. Det var en historia om två flickor som blev utsatta för det värsta man kan tänka sig och om en skola och en bygd som vänt ryggen till. Nu reagerade kommunen, och skolan äntligen. Så vitt jag vet arbetar Nolaskolan nu aktivt med att förebygga internetmobbning och med att prata med eleverna om sex och samlevnad. Problemet är bara att det värsta tänkbara behövde inträffa innan det hände.

Samma sak kommer förhoppningsvis hända i Jönköping nu. Isak bör gjort att staden fått upp ögonen för att sånt här händer och förhoppningsvis tar de tag i de problem som finns. Men Isak är inte unik i Sverige. I hela landet finns det barn, tonåringar och vuxna som dagligen räds att lämna hemmet för att de inte passar in i samhällets normer. Vi måste börja ta tag i de normer som formar, och begränsar vårat samhälle och vi måste göra det innan någon får en bordskniv nacken, ett glåpord i korridoren eller ett rykte spridit bakom sin rygg.

Även i Jönköpingsposten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s