Om partiernas diktatur

4 Jan

Jan Kallberg tog för någon dag sedan initiativet till att starta en debatt om det demokratiska systemet i Sverige och nu har jag gett honom svar på tal i en artikel. Artikeln går att läsa i sin helhet här eller här nedan;

 

Ge makten till folket, inte politikerna

Jan Kallberg skriver i sin artikel på Newsmill om partiernas diktatur och om en vinande partipiska som kväver gräsrötter. Han har rätt i delar av sin kritik men är oroväckande onyanserad i sitt hyllande av den amerikanska modellen.

Vi har demokratiproblem i Sverige. Det faktumet är svårt att komma undan. Många väljare känner sig överkörda av partierna som alltför ofta bildar politiska allianser kring frågor där partiernas åsikter skiljer sig från väljarnas. En undersökning från Demoskop visade till exempel att en majoritet av det svenska folket ville att FRA-lagen skulle rivas upp. Ändå sker ingenting.

Samma fenomen finns även bland svenska riksdagsledamöter då en majoritet i riksdagen inte alls behöver innebära att det blir en majoritet för frågan när den tas till votering. Riksdagen röstade till exempel ner en motion som rörde kvinnors rätt till insemination trots att det fanns en riksdagsmajoritet för förslaget.

Till och med partierna drabbas. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet är alla för att större partibidrag ska redovisas öppet. Endast Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är emot. Det innebär att det finns en klar partipolitisk majoritet i frågan men ändå voterades motioner som lyfte frågan ned.
Det finns alltså uppenbara demokratiproblem i Sverige, men tyvärr skapar Jan Kallbergs förslag minst lika mycket problem som lösningar.

Det Kallberg talar om i sin artikel är systemet med majoritetsvalkretsar som används i USA. Det innebär att endast en kandidat kan väljas från varje valkrets och att denne står friare från partierna än vad dagens politiker gör. Anledningen till detta är att kandidaten försvinner fort om den sviker väljarna från det egna distriktet. Politiker kan alltså i högre grad rösta efter sin egen ideologiska kompass (eller självbevarelsedrift beroende på hur man ser det) eftersom de är mer beroende av de lokala väljarna än partiet.

Det hela låter väldigt bra i teorin men fungerar inte särskilt bra i praktiken.

En vanlig kritik mot det hela är att den demokratiska församlingens majoritet och proportioner inte nödvändigtvis återspeglar folkets röster. Ett alldeles nytt exempel på detta är förra årets brittiska val. Labour fick dryga 8.6 miljoner röster och det Liberala partiet fick dryga 6.8 miljoner röster. Ändå fick Labour 4.5 gånger fler representanter än Liberalerna. Anledningen till detta är att ett parti kan vara relativt stora i många valkretsar utan att vinna någon och därmed inte få några representanter därifrån. Det hela kan liknas med en majoritetens diktatur, på samma sätt som Kallberg kallar dagens system ett partiernas diktatur.

Ett annat problem är den ökade fokuseringen på den egna personen. I USA är så kallade Ad Hominem (argument mot person istället för fråga) betydligt vanligare än i Sverige. Att man talar om person istället för politik innebär att den politiska debatten urvattnas och det gör det svårare för människor att veta vad man röstar på. Bleka och svaga politiker kan vara ett problem i den svenska riksdagen men personfixeringen av politiken i USA kan mycket väl vara ett lika stort problem.

Den tredje kritiken som jag kommer att framföra är att systemet som finns i USA gör att politikerna i en högra grad kan utnyttja sin särställning i viktiga frågor. När ledande politiker i USA söker majoritet för viktiga frågor så som den nationella budgeten kan de tvingas att ”sockra” erbjudandet till självständiga politiker. Fenomenet kallas ”pork” och innebär att politikernas röster kan köpas mot att pengar öronmärks för projekt i deras valdistrikt eller att de saker som är viktiga för just deras väljare avdragsgiltiga på skattsedeln. Det är ett sätt att göra sina väljare nöjda på och gör det lättare att bli återvald. Erskine Bowles från Obamas underskottskommission menar att dessa öronmärkningar kostar 1 100 miljarder dollar om året. En svindlande summa pengar.

Alla amerikanska politiker efterfrågar förstås inte öronmärkningar, det är republikanen John Boehner ett bra exempel på, men tillräckligt många gör det för att det ska bli kostsamt för den amerikanska staten. En grön demokratisyn innebär att man vill föra demokratin närmare folket. Jag tror tyvärr inte att Jan Kallberg har lösningen på demokratiproblemen i Sverige. En grön syn på demokratin innebär att man vill ge mer makt till folket, inte till enskilda politiker.

Sverige måste våga arbeta mer med direktdemokrati. Runt om i världen har man iscensätt olika projekt som engagerat människor i sina lokala samhällen och som har ökat förtroendet för den demokratiska processen. Ett sådant exempel är medborgarbudgetar som runt om i Sverige nu genomförs på försök.

Vi måste också våga använda oss av fler folkomröstningar. En av sakerna som finns i USA som Kallberg valde att inte att ta upp är en mer frekvent användning av folkomröstningar. Att ge människor chansen att direkt påverka de frågor som påverkar dem gör att partierna inte har möjlighet att köra över folket i frågor.

Det är också viktigt för demokratin att fler deltar i våra val. Att utöka rösträtten till alla sexton- och sjuttonåringar i landet är ett viktigt steg på vägen. Sextonåringar kan precis som artonåringar fatta beslut om hur de vill att landet ska formas och det är viktigt för en fungerande demokrati att man tidigt väcker ett politiskt intresse. Under nästa år kommer Norge på ett antal ställen på försök låta sextonåringar rösta och jag tycker att Sverige ska ta efter Norge i den frågan.

Vi har demokratiproblem i Sverige, så är det. Men vi kommer inte åt dessa problem genom att ge mer makt till enskilda politiker utan vi kommer åt problemet genom att ge mer makt till alla oss väljare. Mer makt till dig, mig, våra grannar, vänner, släkt och bekanta. Till alla oss som är Sverige.

 

Annonser

Ett svar to “Om partiernas diktatur”

  1. aktivdemokraten 06 januari 2011 den 19:54 #

    Aktiv Demokrati är ett direktdemokratiskt parti i Sverige. Vi jobbar på att förbättra demokratin genom att folket skall kunna välja sina egna representanter direkt eller kunna rösta själv i en fråga som berör en.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s