Källström målar upp en konstig bild av det parlamentariska läget

15 Dec

Jag skrev i dagens Allehanda ett svar till Emil Källströms krönika som dels var löjlig (skrev att Miljöpartiet skulle vilja stänga ambassader för att minska resandet) och dels raljerande och svartmålande då han skrev att MP, S och V samarbetat med Sverigedemokraterna.

Svaret går att läsa på tidningens hemsida eller här nedan;

Källström målar upp en konstig bild av det parlamentariska läget

Emil Källström, riksdagsledamot från Centerpartiet målar i sin krönika på den liberala ledarsidan upp en konstig bild av det parlamentariska läget i Sverige. Det hör det till hela att Alliansen just förlorade sin första omröstning i riksdagen när S, V, MP och SD alla röstade för det förslag om sparkrav som låg på bordet. Detta menar Källström skulle vara ett samarbete mellan SD och de övriga partierna. Men han kunde inte ha mer fel.

Det är ett misslyckande av Alliansen.

Alliansen har ingen egen majoritet och måste därför sträcka sig över blockgränsen för att få majoritet i sina frågor. Tidigare har både Socialdemokraterna och Miljöpartiet visat upp samarbetsvilja och arbetat ut en gemensam linje i bland annat skolfrågan. Men i budgetfrågan tog det stopp. Där misslyckades regeringen att få majoritet, dock inte på grund av ett samarbete mellan S, V, MP och SD. Där SD krävde besparingar på 670 miljoner kronor valde de tidigare Rödgröna partierna att driva ett förslag om att minska anslagen med 300 miljoner kronor istället.

När det Rödgröna förslaget sedan vann omröstningen i Konstitutionsutskottet valde Sverigedemokraterna att ställa sig bakom detta. Men detta skedde utan förhandlingar eller samarbeten mellan de Rödgröna partierna och Sverigedemokraterna.

Jag tycker att det är synd att Sverigedemokraterna nu fått inflytande över svensk politik men jag tycker att Emil Källström (C) gör fel när han ensidigt skyller detta på de Rödgröna partierna för det är faktiskt regeringen och inte oppositionen som ansvarar för att få majoritet för sina förslag.

Alliansregeringen har dessutom själva drivit igenom sin linje med stöd av Sverigedemokraterna. När frågan om öppna partibidrag togs upp i riksdagen röstade Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna ner det Rödgröna förslaget om att partibidrag över 20 000 kronor skulle redovisas öppet.

Frågan Emil måste ställa sig är i sådana fall om inte Alliansen också samarbetat med SD?

Jakob Lundgren

Språkrör Grön Ungdom Norr

Emil får också en chans att svara på artikeln direkt vilket är bra för det här känns knappast som en fråga som behöver en lång och utdragen debatt. Hans svar ställer jag däremot inte alls upp på. Att hävda att Alliansen aldrig skulle vara beroende av SD för att det är, och jag citerar ”en enad Allians” håller inte. Hans argument för det hela är att de skulle få majoritet om SD bara lade ned sina röster, någonting de före detta Rödgröna partierna inte skulle få.

Men nu fungerar inte politiken så. Man kan inte bara plocka bort ett parti från ekvationen och låtsas sitta i majoritet. (Till exempel var Emil Källström och Alliansen beroende av SD:s röster i frågan om partibidrag. Röstsiffrorna finns här.) Varken Alliansen eller de Rödgröna partierna sitter i majoritet, men Alliansen sitter på regeringsmakten och representerar också det största politiska blocket. Det är deras ansvar att nå blocköverskridande överenskommelser med främst Miljöpartiet eller Socialdemokraterna för att förhindra att Sverigedemokraterna får en vågmästarroll.

Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna har dessutom visat sig vara samarbetsvilliga. I frågan om Afghanistan förhandlade båda partierna med Alliansen, i frågan om arbetskraftsinvandring har Miljöpartiet länge samarbetat med Alliansen och i frågan om skolan var Miljöpartiet med in i slutändan av förhandlingarna innan Socialdemokraterna släppte med sig och praktiskt taget gav Alliansen allt de ville ha utan att få någonting i gengäld.

Att som Allianspolitiker bortse från uppdraget att skapa en politisk majoritet för sina frågor är att spela rysk roulette med främlingsfientlighet. När Alliansen valde att inte förhandla med S, V och MP i frågan om anslag till Regeringskansliet trots att de var villiga att kompromissa med sparförslaget fick SD också inflytande över politiken. Låt inte det upprepas igen.

Advertisements

Ett svar to “Källström målar upp en konstig bild av det parlamentariska läget”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Vågmästarrollen « Jakob Lundgren - 08 augusti 2011

    […] de två sidorna, någonting som jag tycker är mycket kontraproduktivt. Jag har tidigare själv deltagit i debatten på ÖA:s debattsida där jag svarade på en krönika från den centerpartistiska riksdagsledamoten […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s