Sverige halkar ner på klimatrankinglista

9 Dec

Jag skriver idag tillsammans med Lorentz Tovatt på Göteborgs Postens debattsida angående det faktum att Sverige tokrasat i klimatrankingen. Artikeln går att läsa på GP:s hemsida här eller här nedan;

Sverige halkar ner på klimatrankinglista

I dagarna har det internationella klimatnätverket Climate Action Network presenterat sin årliga lista över länders klimatpolitiska progressivitet. Sverige har – återigen – rasat flera placeringar. Om man följer Sveriges agerande under klimattoppmötet i Mexico just nu är det inte särskilt svårt att förstå varför, skriver bland andra Lorentz Tovatt, observatörsdelegat på COP16 i Mexico för Grön Ungdom.

Varje år presenterar Climate Action Network (CAN), bestående av över 500 organisationer, en lista som toppas av de länder som är mest progressiva i sin politik om klimatet. Sverige har tidigare legat högt upp på listan, men på senare år har det gått sämre.

Medan alliansen har regerat i Sverige och vi har haft Andreas Carlgren som miljöminister har det blivit en tradition att varje år sjunka ett antal platser på CAN:s lista. I år hamnade Sverige på plats 24, förra året på plats 18 och året dessförinnan på tionde plats.

Men detta låter underligt, eller hur? Vi är ju vana vid att höra Carlgrens retorik om att Sveriges klimatpolitik är bland de bästa i världen. Bara för några dagar sedan skrev Carlgren en debattartikel där han påstod att Sverige minsann, genom sin progressiva klimatpolitik är en brobyggare mellan fattiga och rika länder. Så vem har då rätt, CAN eller Andreas Carlgren?

Tyvärr är det CAN som sitter inne med sanningen. Men varför är då dagens Svenska miljö- och klimatpolitik betydligt sämre än vad den var för bara ett decennium sedan?

Carlgren lobbar för fusk

En av huvudorsakerna heter: LULUCF, ett avtal som berör hanteringen av skog och landanvändning och Sverige har under ledning av Andreas Carlgren på internationell nivå, under COP-mötena, aktivt drivit på för ett förslag som innebär att Sverige kan fuska med att räkna och redovisa sina utsläpp i skogssektorn.

Kortfattat går det ut på att rika länder ska få göra en prognos på sina kommande utsläpp inom skogssektorn och på denna prognos basera en referenslinje. Länderna ska sedan förhålla sina utsläpp till referensnivån och försöka hålla sig under den. Om länder lyckas hamna under referensnivån ska de kunna tillgodogöra sig utsläppskrediter som de sedan har rätt att släppa ut i andra sektorer, exempelvis flygsektorn.

Genom att placera referensnivån högt har länder alltså rätten att släppa ut mycket. Samtidigt har de dessutom möjligheten att tillgodogöra sig stora mängder utsläppskrediter. Eftersom Sveriges skogssektor är förhållandevis stor kan Sverige, genom att fuska med sin referenslinje, i teorin öka sina utsläpp, även om man har tagit på sig utsläppsminskningsåtaganden.

Detta är inte bara problematiskt ur en etisk synpunkt – då man kan tycka det är orättvist att till exempel Sverige ska ha rätt att gömma utsläpp medan andra, fattigare länder inte ska ha det – det är också ett hot mot hela Kyotoprotokollets validitet. Eftersom förslaget är generaliserande innebär det att alla rika länder med en stor skogssektor kommer att kunna gömma sina utsläpp. Allt som allt riskerar förslaget – om det går igenom – att resultera i globala koldioxidutsläpp om över 800 miljoner ton årligen.

Skogen en separat sektor

Om man vill värna om miljön, vilket vi tror att Andreas Carlgren egentligen vill, så bör man i stället behandla skogssektorn som just vad den är – en separat sektor. Man ska alltså inte blanda ihop sektorerna i vilka Sverige och andra länder ska göra sina utsläppsåtaganden. Annars kommer förslaget med största sannolikhet att resultera i ett gigantiskt kryphål från vilket Andreas Carlgren kan plocka ut utsläppsrätt efter utsläppsrätt och istället släppa ut på andra håll och i andra sektorer.

En annan lösning kan vara att i stället använda sig av historiska utsläpp när man ska ta fram en referenslinje. I stället för att ta fram en prognos jämför man med vad man släppt ut tidigare. På så sätt riskerar man inte att få en godtyckligt placerad referenslinje som genererar i för många utsläppskrediter.

Om Sverige på allvar ska återfå ledarrollen i de internationella klimatförhandlingarna måste man se till att sådana här kryphål inte ska existera i ett kommande internationellt avtal. Annars får man även i fortsättningen finna sig i att år efter år rasa i rankingen över världens klimatprogressiva länder.

Lorentz Tovatt

observatörsdelegat på COP16 för Grön Ungdom

Jakob Lundgren

Grön Ungdom

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s