GMO-potatisen Amflora – Risker och en regering som inte agerar

17 Jul

EU-kommissionen föreslår nu att varje EU-land själva ska få besluta kring vilka GMO-grödor (genmodifierade grödor) som ska få odlas i det enskilda landet. Det innebär en väldig massa. Vissa länder kommer antagligen börja använda sig av GMO-gröder mer flitigt och andra kommer att förbjuda dem helt.

I dagsläget finns endast två grödor som godkänts av EU. Den ena är en ny typ av majs och den andra en ny typ av potatis ämnad för massaindustrin. Just potatisen, som för övrigt heter Amflora, är lite extra intressant. Dels för att det är någonting så ovanligt som en svensk GMO-gröda och dels för att den svenska regeringen själva drivit på processen om att tillåta den.

Amflora innehåller dessutom en antiobitikaresistant gen som kan komma att spridas i naturen. Det är en av anledningarna till att många länder nu förbjuder grödan, bland annat Danmark, Grekland, Luxemburg, Italien, Frankrike, Ungern och Österrike gör det. Sverige gör det dock inte, vilket kanske är föga förvånande då den svenska regeringen själva varit pådrivande.

Man menar dock att risken för att den antibiotikaresistenta genen skulle sprida sig är minimal eftersom grödan ska användas inom industrin. Man får dock blanda ut frön med upp till 0.7 % GMO-frön utan att märka det hela, och man får ha upp till 0.7% i maten utan att märka ut det. Och på så viss kan vi alla av få i oss av Amflora-potatisen utan att själva vara medvetna om det. Potatispulpan är dessutom godkänd som foder.

Utredningen av Amfloras potentiella risker som genomfördes av Jordbruksverket var dessutom fylld av oegentligheter. När grödan ursprungligen godkändes 1997 så hade man inte ens kartlagt hur potatisens gener hade förändrats. Det gjorde man först år 2005, tretton år efter att man ursprungligen hade genmodifierat den, och fann då att den nya genen var över 40 % större än man tidigare trott, att den innehöll DNA-bitar man inte kände till och att den hade en helt annan sammansättning än man tidigare trott.

Det svenska jordbruksverket godkände dessutom grödan utan att beställa studier på vad potatisen skulle få för effekter om den användes i foder, studier på vad antibiotikaresistensen skulle innebära, fältstudier på insekter eller toxikologiska tester. Dessa tester har sedan beställts av andra länder och sedan också genomförts. Men det visar på det svenska jordbruksverkets tveksamma hantering av frågan.

Antibiotikaresistensen är dock i slutändan det största problemet med Amflora. Den innehåller den antiobikaresistenta genen nptII som ger resistens mot antibiotikan kanamycin och neomycin. Och det är känt att resistenta gener från grödor kan sprida sig till jorden. Kanamycin används idag inom human- och veterinärvård i Norge och Litauen och är dessutom back-up preparat vid fall av multiresistant tuberkulos. Någonting som ökar snabbt runt om i världen. Men i framtiden kan dessa former av antibiotika bli oanvändbara tack vare bland annat Amflora.

Det saknas dessutom långsiktiga studier på vilka effekter utfodring med potatispulpan har. Den enda som gjorts var på åtta veckor och då endast med 37 kvigor i studien. Rapporten som i slutändan producerades var på i sammanhanget futtiga sju sidor.

Ett förbud mot Amflora vore rimligt att införa i Sverige nu då EU-kommissionen ger oss chansen. Risken vi tar när vi tillför ytterligare antibiotikaresistans i naturen motsvarar inte den vinst man får ut av Amflora. Ett sådant förbud är dock inte att vänta sig då den svenska Alliansregeringen själva varit pådrivande för att Amflora skulle tillåtas, trots varningstecknen. Detta är intressant då vår Miljöminister Andreas Carlgren (C) själv vill förbjuda Bisfenol A som kan vara hormonstörande. Forskningen kring det hela är inte helt entydig men Carlgren tycker att det viktigt att man följer försiktighetsprincipen. Och jag kan hålla med honom. Det är viktigt att vi följer försiktighetsprincipen, men varför gäller inte den i fallet Amflora?

Men det kanske återigen är så att Andreas Carlgen och Alliansregeringen bara kan förmå sig att agera då det inte gäller jordbruket. För när det gäller jordbruket är det som om Alliansen går LRF:s ärenden.

För den som vill läsa mer om Amfloras historia och riskerna rekommenderar jag denna artikel.

Annonser

7 svar to “GMO-potatisen Amflora – Risker och en regering som inte agerar”

  1. Viktor Tullgren 17 juli 2010 den 13:06 #

    Jag måst undra, hur menar du att en gen från en växt skall kunna överföras till en bakterie? Vad för metod menar du kan tillåta en sådan överföring?

    Och vad menar du med att ”gener från grödor kan sprida sig till jorden”?

    • Jakob Lundgren 17 juli 2010 den 16:07 #

      Det stod i den artikel jag läste att antibiotikaresistenta gener som används på markörer på det sätt som de görs i Amflora har visat sig kunna överföras till bakterier i jorden och/eller tarmfloran hos människor. Under 90-talet fick dessutom en liknande GMO-potatis nej av EU på grund av en antibiotikaresistant gen.

      Företaget som tagit fram Amflora menar själva att man inte ska oroa sig så mycket eftersom de former av antibiotika genen är resistant till inte är så vanliga. De försvarar sig alltså inte genom att mena att överföring är omöjlig, utan att den är ofarlig. Ett indirekt bevis på att genen kan komma att sprida sig.

      • Viktor Tullgren 18 juli 2010 den 22:11 #

        Ja det går teoretiskt att överföra gener. I laborationsförsök under optimala förhållanden har man kunnat överföra gener med stor grad av homologi mellan vissa växter och bakterier. Andelen lyckade försök är dock extremt liten (ca en på fem miljarder). Det finns än så länge inget som tyder på att detta sker under naturliga förhållanden.

        Att företaget inte säger att det är omöjligt beror ju på att de med vetenskaplig ärlighet inte kan säga det. Det går ju trotts allt aldrig att bevisa att något är omöjligt, eller ofarligt. Det enda du kan visa är att sannolikheten för att något skall ske är tillräckligt låg. I det här fallet är detta utan tvekan visat.

        När det gäller risken så är ju för övrigt sannolikheten större att genen överförs från sin naturliga värd, E-coli om jag inte har fel, till någon bakterie än att den överförs från en potatis. Trotts allt så är överföring från bakterie till bakterie mycket mer vanligt.

        Personligen tycker jag att kritiken mot genmanipulation till stora delar är fel ute. Visst finns det etiska och tekniska problem med genmanipulation men i stort så är det ingen skillnad på en genmanipulerad potatis och en förädlad sådan. Enda skillnaden är att vid klassisk förädling hoppas man på att slump visa mutationer skall ge upphov till den gensekvens som man önskar, när man vid genmanipulation helt enkelt väljer den gensekvensen från början.

        Men det som jag har svårt för det är att då vissa, vill att man skall förbjuda hela tekniken. För tekniken i sig är det inget fel på, sen är det klart att det finns saker man skapar som är tveksamma, men då ska man förbjuda just dessa. I fallet Amflora har jag svårt att se några skäl till att förbjuda den.

        • jakob 18 juli 2010 den 23:43 #

          Jag är inte för ett förbud av GMO som sådant, utan jag tycker varje fall ska få utredas var för sig. I det här fallet tycker jag inte att man ska tillåta Amflora då beslut om att inte längre tillåta antibiotikaresistanta gener så som nptII som markörer och det är ett beslut man bör följa. Det går inte att motivera risken att generna läcker ut, och sedan hamnar i en snabbt ökande bakteriehärd. Särskilt inte då andra GMO-potatisar med samma syfte finns framtagna, men då utan nptII genen.

          Sen saknas också studier över vilka långsiktiga effekter införandet av potatisen kommer att få för insektslivet och vilka effekter potatisen har vid förtäring respektive utfodring. Sådana studier behöver också göras för att kunna garantera säkerheten. Man har till exempel sett tecken på att råttor vid laborationstester fått en förstorad mjälte, men inte i någon högre grad. Men då var studierna också bara på 90 dagar och man använde sig av frystorkad, inte kokad potatis (som skulle vara mer relevant för mänsklig konversation). Man vet alltså inte vilka effekter år av förtäring skulle ha på den mänskliga kroppen.

          Om man genomförde grundliga tester, vilket man mycket väl hade haft tid med då potatisen varit under framtagande sedan tidiga 90-talet, och den visat sig vara ofarlig hade jag inte haft någonting emot att man tillät den på marknaden. Men fram tills dess är det rimligt att man använder sig av försiktighetsprincipen.

  2. Viktor Tullgren 19 juli 2010 den 21:42 #

    Så du motiverar det hela som ett rent principbeslut? För som sagt vetenskapligt måste ”risken” för spridning av genen till bakterier är så nära noll som den vetenskapligt kan bli. Trotts allt talar vi om vertikal genöverförelse mellan plantea och bacteria, något som nog får ses som en vetenskaplig kuriositet.

    Vad gäller förtärings aspekten så funderar jag smått på vad man förväntar sig att potatisen skall ha för effekter? Förväntar man sig några negativa effekter och då enligt vilken mekanism?

    Jag kan inte undvika att tycka att uttrycket försiktighetsprincipen tas fram lite för ofta även när man inte har några specifika skäl för att tro att något är farligt. Ändå så hänvisas det till denna princip så fort ny teknik diskuteras, om det så är genteknik eller diskussion om 3G master och ”mobilstrålning”.

    I det här fallet är det svårt för mig att se något specifikt skäl att förbjuda växten, i alla fall från de argument du för fram. Trotts allt de studier som gjorts visar ju inte på någon risk. Då har jag lättare att förstå Linnés motstånd mot potatisen, han grundande det ju i alla fall på att flertalet av dess släktingar var giftiga.

    • jakob 20 juli 2010 den 0:03 #

      Om vi talar om någonting som kan slå ut våra mediciner så tycker jag att man ska vara väldigt försiktiga ja. För det är ju inte så att en bakterie som tar åt sig genen blir den enda, utan den kommer ju att föröka sig väldigt fort.

      Och de kortsiktiga testerna visade på viss förstoring av mjälten. Vad kan då långsiktiga tester visa?

      Jag vill inte se någonting godkänt om de inte gått igenom de testerna, och jag ser inte varför man ska godkänna att en antibiotikaresistant gen sprids då andra företag faktiskt tagit fram stärkelsepotatisar utan just den genen. Alltså är det en risk som kan elimineras men som man ändå väljer att ta.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Tweets that mention GMO-potatisen Amflora – Risker och en regering som inte agerar « Jakob Lundgren -- Topsy.com - 17 juli 2010

    […] This post was mentioned on Twitter by Mikael Jämtsved, Jakob Lundgren. Jakob Lundgren said: GMO-potatisen Amflora – Risker och en regering som inte agerar: http://wp.me/pyt6E-ks […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s