COP-15 och det ”goda” EU

4 Nov

Det internationella klimattoppmötet COP-15 närmar sig med stormsteg och med lite mindre än en månad kvar säger EU att de har deras ståndpunkt klar.

30% ska utsläppen minskas till 2020, förutsatt att övriga parter också gör sin beskärda del.

Låt oss utforska det i tre delar;

EU och Kyotoprotokollet

Först och främst, låt oss se hur EU  klarade av det tidigare kyotoprotokollet som innebar att de femton länder som då var EU skulle minska sina utsläpp med fjuttiga 8%. Fram tills 2005 hade dessa 15 länder bara lyckats minska sina utsläpp med 2%

Så EUs uppföljning av tidigare avtal har inte varit den bästa. Men om vi ser till nuvarande 30% då. Vad innebär det?

EUs klimatmål

EUs mål på en utsläppsminskning med 30% till 2020 är lägre än de 40% som FNs klimatpanel IPCC och Oxfam kommit fram till att de utsläppstunga västerländska länderna måste minska sina utsläpp med. Men EU ser 30% som en ambitiös siffra, men sen så såg de ju också 20% som ett ambitiöst mål. De såg till och med 8% som ett ambitiöst mål.

Mål Oxfam kräver från varje land och de mål som faktiskt är tagna.

Men okej, EUs mål är lägre en det som FNs klimatpanel efterfrågat, men vad innebär det? För att veta det måste vi först utreda varför målet är 40%.

Målet finns för att jordens medeltemperatur inte ska öka mer än 2 grader över vad den var innan industrialismen kom igång på 1800-talet (vi har idag en ökning med 0.8 grader). Två grader är det mål som kan stävja den globala uppvärmingen menar man, vid högre temperaturförändringar så kommer metangas från havsbottnar och den sibiriska tundran släppas ut i atmosfären vilket eskalerar uppvärmningen bortom det vi kan påverka.

Innebär det att ett två-graders mål är gott nog? Faktum är att ny forskning till och med visar på att ett två-graders mål är för lågt då en ökning på mer än 1.5 grader skulle innebär att stora delar av oceaniens ö-nationer skulle hamna under vatten.

Två grader skulle också innebära att västra USA riskerar att drabbas av långa och hårda perioder av torka som i sin tur riskerar att slå ut stora delar av det amerikanska jordbruket, snön på Kilimanjaro skulle smälta och Afrika skulle vara helt snöfritt för första gången på 11 000 år och permafrosten på alpernas toppar skulle släppa vilket kan leda till dödliga jordskred, på Arktis skulle isen smälta allt fortare vilket skulle hota isbjörnarna med utrotning, två grader skulle också göra Europas rekordhetta från sommaren 2003 till någonting normalt – den hettan tog livet av 30 000 européer, stora delar av – om inte all grönlandsis skulle antagligen att smälta (redan nu smälter den tre gånger snabbare än den gjorde under 2004). (Källa: Mark Lynas – Six Degrees: Our Future on a Hotter Planet)

Det här är bara några exempel på vad som skulle hända med två graders uppvärmning, och då tar jag bara upp västvärlden. Det som skulle hända länderna kring ekvatorn, som redan idag lider, skulle vara mycket värre.

Att låta temperaturförändringarna stanna vid +1.7 grader föreslår då forskarna, det kräver att dagens koncentration av koldioxidekvivalenta gaser minskar från 387 ppm till 350 ppm. Då är det tankvärt att veta att EU går in i förhandlingarna med målet 450 ppm. Att ens låta temperaturen öka alls är oacceptabelt när 300 000 dör årligen redan nu vid 0.8 graders ökning!

Så. Jag har fastslagit att målet 40% är otillräckligt. Men EU når ju inte ens det målet, så vad innebär EUs 30%?

Det målet skulle innebära att temperaturen steg med 4.2 grader celcius, en bra bit över IPCCs mål på 2 grader och ännu längre bort ifrån vad aktuell forskning efterfrågar. 3.2 Miljarder människor skulle leva i torka och brist på vatten, öknar skulle bre ut sig i Italien, Spanien, Grekland och Turkiet. Dessutom skulle miljarder människor tvingas fly sina hemländer, på grund av ökande svält eller naturkatastrofer som bara kommer att bli allt vanligare. (Källa: Mark Lynas – Six Degrees: Our Future on a Hotter Planet, Climtechange.net , Climate Circus.com)

EU har alltså ett mål som är alldeles för lågt och som med all säkerhet kommer leda till att hundratusentals människor mister livet och att EU inte kommer leva upp till sitt eget två-graders mål utan att vi istället skulle se en utveckling där jordens medeltemperatur ökar med över fyra grader.

Hur EU påverkar andra länder

Det var den första delen. Vi kan alltså fastslå att EUs klimatpolitik idag är högst bristfällig och rent av ignorant. Då ska man också minnas att dessa minskningar med 30% inte ens måste ske inom EU utan delar kan läggas på andra länder via CDM. EU konsumerar också produkter som tillverkas i andra länder, så man skulle kunna säga att vi i västvärlden har ett dubbelt ansvar. Detta är någonting som uppmärksammas i de utvecklande nationerna och dem ställer högre krav på EU, och det med all rätt.

55 afrikanska länder ställer nu  gemensamt krav på att EU ska minska sina utsläpp med 40%, någonting som fann stöd hos bland annat Kina. Jag har redan visat att siffran 40% är alltför låg och att större minskningar krävs, men det är ändå mer än vad EU är beredda att ställa upp på idag. Chefsförhandlaren Anders Turesson (M) erkänner till och med själv i ett samtal med Miljöaktuellt att det nuvarande målet kommer att få svåra konsekvenser i fattiga länder och att ett 40% mål inte vore orimligt. Trots det så försvarar han ändå målet på 30% minskade utsläpp till 2020.

Att försvara mål man själv erkänner som otillräckliga tycker jag är moraliskt förkastligt. Hundratusentals dör årligen i utvecklingsländerna, en siffra som kommer att öka med en eskalerande växthuseffekt. Vi i väst släpper ut mest och använder den största delen av världens resurser, det är då också naturligt att vi tar ansvar inte bara för våra egna utsläpp utan också för andras som vi skapat. Men i dagsläget tar vi inte ens ansvar för våra egna.

Sen att man dessutom villkorar redan bristfälliga åtgärder med att andra gör någonting gör det hela ytterligare snäppet värre. Psykologisk forskning har visat att oddsen för andra att göra någonting ökar markant om man ser att någon själv är villig att offra någonting för en stor förändring. Därför kan man rimligen också anta att andra länder kommer att följa efter om EU är villiga att dra det stora lasset.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s