En ny typ av politiker
Det twittras från kommunfullmäktigesalen i Örnsköldsvik och det är alla inte helt nöjda med. Jarl Strömbeck från SPI menar att twitter inte hör hemma i kommunfullmäktigesalen och att det gör att de twittrande ledamöterna inte kan göra sitt jobb som dom ska.
I beg to differ.
Precis som twittrarna Josefin Strömberg (M), Emil Källström (C) och Jakob Norstedt-Moberg (MP) tycker jag inte på något sätt att twittrandet gör att ledamoterna sviker sina väljare och när jag själv kommer upp till kommunfullmäktige i slutet av februari kommer jag också att twittra.
Jag, Josefin och Emil är alla ständigt förekommande på nätet. Vi finns på Facebook, vi bloggar, vi twittrar och Josefin spelar till och med in filmer för sina väljare. Vi tillhör dessutom de kandidater som kryssats av absolut flest. Jag fick 8.88 % av MP-väljarnas kryss i Örnsköldsvik Norra, Emil Källström fick 13.43 % i Öviks Södra och Josefin var den tredje mest kryssade moderaten i Öviks Norra.
De väljare som valde att kryssa oss och ingen annan gjorde nog detta delvis för att vi alla möjliggör ett politiskt samtal även på nätet. När vi då väljer att twittra från mötena så fortsätter vi även efter valet att bjuda in till det samtalet så jag skulle tvärtemot vad Jarl Strömbeck från SPI tycker mena att vi skulle svika våra väljare om vi inte twittrade.
Medan vissa kluddar i anteckningsblocket så twittrar andra. Så ser verkligheten ut idag när en ny generation politiker börjar hävda sig. Bakåtsträvare som Jarl kommer alltid att finnas men att sätta munkavle på politiker genom att kräva en IT-policy är att gå för långt.
Twittrare; Emil Källström (C), Jakob Norstedt-Moberg (MP), Josefin Strömberg (M) och jag själv
Bloggar; Jarl Strömbeck, Josefin Strömberg, Emil Källström, Marcus Melinder, Hans Forsberg
De vanligt förekommande dikotomiseringarna utgör tyvärr ett falskt premiss-skapande för retorisk effektivitet. Nu som förr.
En trist variant av vi-och-dom-okrati.