Smutskastning, Negativa epitet, Tobleronepolitik och vikten att hålla en god ton

Någonting som verkar bli allt vanligare och som stör mig mer och mer är hur billig den politiska debatten har blivit. Det kan ju vara så att det är min bristande erfarenhet som ger mig uppfattningen att tonen i debatten blivit, men jag tror inte det.

Jag tror att politiker allt mer kommer att använda sig av värdeladdade ord än det gör idag. Det är en utveckling som redan dragit till sin spets i USA där man kämpar för att skapa negativa epitet till sin motståndare och positiva till sig själv, och jag förstår varför man gör det. För det kan nog i många fall vara en vinnande strategi. Men det innebär inte att det är en önskvärd strategi.

Arbetslinjen är ett fullgott exempel på hur man tillskriver sig själva ett positivt epitet. För vem vill rösta emot arbete?

Alliansen är såklart inte de enda med denna strategi utan den används även av den Rödgröna oppositionen. Alla ska med var Socialdemokraternas slagord 2006 och syftet var återigen att tillskriva sig själv ett positivt epitet. För vem är emot att alla vara med?

Positiva epitet är förståeliga, och även om jag ställer mig negativ till dem så existerar de i en, enligt mig, moralisk gråzon där de mycket väl kan användas så länge som man är försiktig.

Men sen finns ju de negativa epiteten. De som används för att måla ut motståndaren som dålig, inkompetent eller korrupt. Och det är de epiteten jag avskyr. Under den gångna mandatperioden har Alliansen blivit mästare på dessa. Motståndare till Alliansen blev helt plötsligt utmålade som företrädare för en “bidragslinje” och de Rödgröna blev till Vänsterexperiment, Vänsterkarteller, Rödgröna röror och allt möjligt annat som Alliansens företrädare kunde komma på för att måla upp en bild av den Rödgröna oppositionen som mindre bra.

Alla orden åsyftar någonting negativt. En kartell antyder att de Rödgröna skulle ha för sig någonting fuffens, kanske till och med illegalt, Experiment antyder att de Rödgröna skulle vara någonting nytt och osäkert och ordet röra antyder att det inte är organiserat eller oseriöst. Men det ingen av orden syftar till är faktisk politik och inte heller har orden något egentligt värde i den politiska debatten, annat än smutskastning av motståndaren.

Det värsta är att detta är begrepp som inte bara använts av företrädare på låg nivå utan Allianstoppar som Statsminister Fredrik Reinfeldt, Utrikesminister Carl Bildt, Ordföranden för Moderata Ungdomsförbundet Niklas Wykman, Miljöminister Andreas Carlgren, Centerpartiets partiledare och Vice Statsminister Maud Olofsson och Kristdemokraternas Partiledare och Socialminister Göran Hägglund. Listan kan göras lång.

Cred ska dock ges till Folkpartiets partiledare Jan Björklund som så vitt jag vet inte slängt sig med några av de negativa epiteten.

Även Rödgröna företrädare använder sig ibland av negativa epitet men de verkar inte ha fått samma genomslag. Antagligen för att man inte hittat lika slagkraftiga epitet som Alliansen utan istället får försöka använda sig av All Insane eller Falliansen. Men även om uttrycken är fumligt formulerade och saknar slagkraft så bör de ändå inte användas, för det skapar ett debattklimat där smutskastning går före politisk debatt.

Anledningen till att jag skriver det här är dock att  Kommun- och Landstingsminister Mats Odell tagit det hela till en ny nivå genom att lansera begreppet Tobleronepolitik, ett begrepp som refererar till en Mona Sahlin (S) skandal från 1995. Det var en skandal som för evigt skadade Mona Sahlins förtroende och även om jag inte försvarar hennes agerande så har jag svårt för att acceptera det politiska språket Odell lanserar.

Att försöka vinna billiga politiska poäng genom att referera till en skandal när den inte har någon som helst relevans är ingenting annat än populism.

Jag hoppas att alla vi som sysslar med politik under valrörelsen kan hålla vår argumentation på en hövlig och saklig nivå. Att använda sig av negativa epitet för att vinna val, är oberoende av användaren,  en ohederlig strategi som i längden riskerar att urholka den demokrati vi idag håller kär.

För när debatten inte längre handlar om sakpolitik utan om smutskastning blir den inte heller någonting värd.

Andra bloggare som skriver om ämnet är Joakim Larsson och Hampus Algotsson. Jakop Dalunde skriver på Newsmill om Odells agerande.